Jag tänkte försöka lägga upp uppsatsen jag skrev för cirka 11 år sedan. Det är lite knepigare eftersom den innehåller en massa fotnoter. Så dyker det upp något avsnitt av uppsatsen bara för att strax försvinna, så beror det på att jag mekar med dessa finesser. Man ska alltså kunna klicka på fotnot-siffran t.ex. [1] och då bli förflyttad till själva fotnoten. Och så klickar man på fotnoten för att komma tillbaks till där man var i texten. Nu kanske inte så många är intresserade av dessa fotnoter (de består bara av referenser till de böcker som uppgifter/citat är hämtade ur), men ska det vara enligt reglerna så bör en uppsats ha sådana fotnoter.
Jag hoppas ingen blir stött av den lite hädiska titeln (Är Gud en utomjording?). Det är en seriös uppsats och frågan ställs utifrån många gamla skrifter som faktiskt får en att fundera. Själv är jag inte religiös, men jag tror att allt är möjligt och att var och en får ha sin tro - för det är ju just tro det handlar om, inga bevis finns ju för vare sig den ena eller andra synen på en gudomlig existens.
onsdag 4 augusti 2010
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1.1. Om källkritik
1.2. Syfte
1.3. Metod och material
2. FÖRUTSÄTTNINGARNA
2.1. Bibeln
2.2. Språksvårigheter
2.3. Vad menas med ordet ”Gud”?
2.4. Skrivkonsten – en gåva från gudarna
2.5. Fakta eller myter
3. RESULTAT
3.1. Guds personlighet
3.1.1. Syndafloden
3.2. Änglar, nefilim och anunnaki
3.3. Teknik
3.3.1. Flygande maskiner
3.3.2. Vapen
3.4. Människan
3.4.1. Kunskap
3.4.1.1. Skapelseberättelser
4. DISKUSSION
LITTERATURFÖRTECKNING
1 Inledning
1. INLEDNING
Språket är det verktyg vi använder för att dela med oss av våra erfarenheter, upplevelser och drömmar.
Det talade språket blev det som skilde människan från djuren och en förutsättning för en avan-cerad samhällskultur. Genom det talade språket förde man förvärvad kunskap vidare från en generation till nästa. Varje generation lade till sina egna erfarenheter och på så sätt ökade den allmänna kunskapen om hur världen var beskaffad.
Det talade språket blev det som skilde människan från djuren och en förutsättning för en avan-cerad samhällskultur. Genom det talade språket förde man förvärvad kunskap vidare från en generation till nästa. Varje generation lade till sina egna erfarenheter och på så sätt ökade den allmänna kunskapen om hur världen var beskaffad.
Med tiden började emellertid den äldsta kunskapen att feltolkas och missförstås. Högtstående kulturer gick under, och med dem en del av den gamla kunskapen. Men minnena av dessa kunskaper bevarades i form av myter. Berättelser om fantastiska skeenden som inte längre kunde begripas, degraderades till sagor om märkliga under och gudar med övermänskliga egenskaper.
När skriftspråket utvecklades skrevs berättelserna ner. Förmågan att läsa och skriva blev en betydelsefull maktfaktor som endast ett fåtal kom i besittning av. Och liksom många andra betydelsefulla upp-täckter och uppfinningar gavs gudarna äran av att ha skapat skriv-konsten.
Då skrivkonsten oftast förbehölls kungar och präster som på olika sätt ansågs stå närmare gudarna än andra människor, och religion och politik var intimt förknippade – i själva verket ett och samma – blev läs- och skrivkunnigheten också ett maktmedel. Med hänvisning till skrifter som utgavs för att vara Guds ord kunde diktatoriska ledare tygla sina undersåtar, vilka inte själva hade möjlighet att undersöka vad som var sant och riktigt.
Efterhand spreds läs- och skrivkunnandet även till ”vanliga dödliga”, men vid det laget hade de religiösa ledarna redan valt ut, redigerat och tolkat skrifterna så att de anpassats till att tjäna deras syften. I vissa fall rör det sig troligen om rena misstolkningar, men avsiktliga förvanskningar och undanhållande av dokument som inte ”passar”, eller rent av utgör ett hot mot kyrkans auktoritet, har troligen förekommit (och förekommer?) i okänd omfattning.
1.1 Om källkritik
I vårt dagliga liv överöses vi hela tiden av information. Genom tidningar, TV, radio, Internet och andra medier delges vi en bild av vad vi tror är verkligheten. Vi vill gärna tro att det vi hör och läser är sant, men genom erfarenhet har vi lärt oss att så inte alltid är fallet. Bilden av verkligheten är subjektiv och färgas av både sändarens och mottagarens egna erfarenheter.
I sin bok ”Orientering i källkritik” delar Torsten Thurén[1] in vittnesmålens svagheter i nio grupper enligt följande:
· Vittnet ser vad han förväntar sig att se.
· Vittnet lägger bara märke till en del av vad han faktiskt ser.
· Vittnet tolkar det han ser på ett felaktigt sätt.
· Vittnet blir lurat.
· Vittnet glömmer och förvränger under tidens lopp.
· Vittnet påverkas av andra.
· Vittnet är beroende av andra källor.
· Vittnet ljuger eller förvränger medvetet.
· Vittnesmålet har gått i flera led.
Att vi utifrån dessa synpunkter är kritiska till den dagliga infor-mationen anses ingalunda kontroversiellt, utan snarare föredömligt. Men hur är det med gammal information? Hur kritiska är vi gentemot gamla, beprövade och välförankrade, ”sanningar”? Kan man ifråga-sätta Bibels ”sanningar”? Är något sant bara för att det är gammalt? Om något som är ännu äldre ger en annorlunda bild – borde då inte det vara ännu
sannare? Eller kan man, tvärtom, med säkerhet hävda att allt som är nytt är
sannare än det gamla? Är vår vetenskapliga världsbild sannare än de myter som olika religioner använder för att förklara världen?
sannare än det gamla? Är vår vetenskapliga världsbild sannare än de myter som olika religioner använder för att förklara världen?
Att finna den absoluta sanningen är förmodligen omöjligt, men genom att med ett både kritiskt, och samtidigt öppet och förutsättningslöst sinne, granska ett flertal källor kanske man kan hitta något som åtminstone närmar sig sanningen ...
1.2 Syfte
”Feel disillusioned? I´ve got some great new illusions.” (anonym)
Mitt syfte med denna uppsats är att försöka påvisa de misstolkningar som förvanskat många av de gammaltestamentliga berättelserna i Bibeln, och att källkritik inte bara är relevant för den information som vi överöses med idag, utan att det är lika viktigt när man studerar gamla texter. Jag vill också visa på de paralleller som finns mellan de bibliska redogörelserna för olika skeenden, och de sumeriska och akkadiska skildringar som återfunnits. Med detta som grund vill jag också lägga fram teorin om att den Gud som skildras i Gamla Testamentet inte är vad vi vanligen menar med en gud. Ordet gud används för allt som inte går att förklara vetenskapligt eller erfarenhetsmässigt, och jag menar att det är ett misstag att tolka alla dessa fenomen som ett och samma.
Jag vill inte påstå att det inte finns någon gud i betydelsen ”universums skapare” – en helt och hållet andlig och opersonlig makt. Till och med vetenskapsmännen (fysikerna) erkänner nu att det finns något utanför deras begreppsvärld; något som de inte kan ge en logisk eller materiell förklaring. Experiment inom kvantmekaniken antyder att det verkligen finns något slags universellt medvetande, som i brist på bättre uttryck kan kallas ”Gud”.
Vad jag däremot menar är att det inte är någon sådan andlig gud som beskrivs i de äldsta religiösa dokumenten – den guden (eller de gudarna) är på alla sätt mycket påtaglig(a), materiell(a), materialistisk(a) och på många sätt väldigt mänsklig(a). En av de fundamentala begreppen i Bibeln är ju uppgiften att människan skapades till ”Guds avbild”. Hur skulle en andlig, okroppslig gud kunna ha en ”avbild”? På vilket sätt liknar vi Gud? En av mänsklighetens mest frapperande egenskaper är ju dess fullkomlighet; de många svagheter vi kallar just ”mänskliga”. Är det kanske dessa egenskaper som är vår spegling av Gud? Är Gud en ”människa”?
1.3 Metod och material
Då jag inte haft tid att lära mig vare sig sumeriska, hebreiska eller sanskrit, har jag måst vända mig till andra som ägnat sig åt just tolkningen av ursprungstexter.
För att skaffa ”bevis” för teorin om Gud som utomjording, har jag anlitat ett flertal böcker (förutom givetvis Bibeln) skrivna av dels de (von Däniken och Sitchin) som hävdar samma teori, men också andra mer neutrala bibelforskare m. fl. Genom att jämföra gammaltestamentliga texter med i första hand sumeriska/akkadiska texter, har jag velat visa att det finns andra, äldre, och mer detaljerade versioner, av de, i regel förenklade, bibliska berättelserna. Även med inslag från vediska skrifter försöker jag ge belägg för att forntidens folk inte alls var främmande för avancerad teknik, och att dessa maskiner som figurera i både Bibel och andra texter, måste betraktas som reella
fysiska företeelser. Jag har begränsat mig till enbart textbaserade ”bevis”, och till viss del muntliga traditioner, trots att det finns otaliga bilder, föremål, byggnader och annat som också stödjer teorin.
fysiska företeelser. Jag har begränsat mig till enbart textbaserade ”bevis”, och till viss del muntliga traditioner, trots att det finns otaliga bilder, föremål, byggnader och annat som också stödjer teorin.
2 Förutsättningarna
2. FÖRUTSÄTTNINGARNA
Kan man överhuvudtaget forska om Gud? Kan man utforska något som anses stå över mänsklig fattningsförmåga? Finns det några förutsättningar att vare sig studera eller ifrågasätta något som eventuellt bara är en myt?
Denna studie har sin utgångspunkt i följande förutsättningar:
1. Bibeln: Som referensverk till den västerländska gudsuppfattningen utgör Bibeln och dess ursprung själva fundamentet för diskussionen.
2. Språksvårigheter: Problemet med att översätta och tolka gamla skrifter, och ursprungsförfattarnas svårigheter att adekvat skildra händelser som avviker från det vardagliga, ger en grund för ifrågasättande.
3. Vad menas med ordet ”Gud”?: Ett laddat ord vars innebörd egentligen inte kan förklaras.
4. Skrivkonsten – en gåva från gudarna: Utan det skrivna ordet skulle Bibeln med sina språksvårigheter och sin gudsbild inte existera.
5. Fakta eller myt: Arkeologiska fynd har visat att både människor och platser som refereras till i Bibeln har existerat i verklig-heten. Kan man då verkligen avfärda allt som ännu inte bevisats, som enbart myt?
Med dessa förutsättningar kan man börja söka efter ”bevisen”.
Kan man överhuvudtaget forska om Gud? Kan man utforska något som anses stå över mänsklig fattningsförmåga? Finns det några förutsättningar att vare sig studera eller ifrågasätta något som eventuellt bara är en myt?
Denna studie har sin utgångspunkt i följande förutsättningar:
1. Bibeln: Som referensverk till den västerländska gudsuppfattningen utgör Bibeln och dess ursprung själva fundamentet för diskussionen.
2. Språksvårigheter: Problemet med att översätta och tolka gamla skrifter, och ursprungsförfattarnas svårigheter att adekvat skildra händelser som avviker från det vardagliga, ger en grund för ifrågasättande.
3. Vad menas med ordet ”Gud”?: Ett laddat ord vars innebörd egentligen inte kan förklaras.
4. Skrivkonsten – en gåva från gudarna: Utan det skrivna ordet skulle Bibeln med sina språksvårigheter och sin gudsbild inte existera.
5. Fakta eller myt: Arkeologiska fynd har visat att både människor och platser som refereras till i Bibeln har existerat i verklig-heten. Kan man då verkligen avfärda allt som ännu inte bevisats, som enbart myt?
Med dessa förutsättningar kan man börja söka efter ”bevisen”.
2.1 Bibeln
2.1 Bibeln
Bibeln fick sin slutgiltiga form på 300- eller 400-talet då de bibliska texterna upptecknades och tolkades.
Bibeln sammanställdes så att den passade kyrkan och ansågs ge all kunskap som behövdes, och man lärde sig därmed inte mycket om den fysiska världen. Kristendomen brydde sig inte om orsak/verkan-sambandet. Före 1900-talet utnyttjades kyrkan som ett medel att vidmakthålla fattigdomen. De bibliska böckerna har också genomlevt många omskrivningar och översättningar och ”... översättarna har tillsatt sin egen speciella krydda...” dessutom finns ”... faktiska fel i originalmanuskripten”.[1] Enligt Henrikson[2] är det ”inte ovanligt med motsägelser i Mose-böckerna”, vilket kan bero på att dessa skapats av många författare.
Bibeln sammanställdes så att den passade kyrkan och ansågs ge all kunskap som behövdes, och man lärde sig därmed inte mycket om den fysiska världen. Kristendomen brydde sig inte om orsak/verkan-sambandet. Före 1900-talet utnyttjades kyrkan som ett medel att vidmakthålla fattigdomen. De bibliska böckerna har också genomlevt många omskrivningar och översättningar och ”... översättarna har tillsatt sin egen speciella krydda...” dessutom finns ”... faktiska fel i originalmanuskripten”.[1] Enligt Henrikson[2] är det ”inte ovanligt med motsägelser i Mose-böckerna”, vilket kan bero på att dessa skapats av många författare.
Dödahavsrullarna, som återfanns i Qumrangrottorna i Palestina 1947, består av fragment av 800 olika texter. En Romersk-katolsk skola har hållit järnhård kontroll över visst qumranmaterial, vilket inte gjorts tillgängligt för andra än kyrkans egna forskare. Ortodoxa bibel-forskare ville ha monopol på all information. Qumranmaterialet brukar klassificeras under två rubriker: det ”bibliska materialet”, och icke-bibliskt
material – ”Sektmaterialet”. Att kalla det sektmaterial är ett sätt att oskadliggöra det. Det som inte passar in framställs som hörande till en kult avskild från huvudströmningen inom judendom och tidig kristendom. Judiska och kristna vetenskapsmän har ”hämningar” mot att erkänna qumrandokumentens samband med
judendom och tidig kristendom. M. Baigent och R. Leigh skriver i sin bok Dödahavsrullarnas hemlighet att bibelforskarnas arbete ska ”alltid vara underkastat den heliga moderkyrkans rätt att slutgiltigt avgöra vad som verkligen överensstämmer med den lära hon tagit emot ifrån Kristus.”[3] Innebörden blir att ”all forskning och undersökning, oavsett av vad som skulle framkomma måste underordnas och anpassas till den officiella katolska läran ...”, med andra ord redigeras eller jämkas eller förvrängas ...” Och ”Allt som inte kan underordnas eller anpassas till den rådande doktrinen måste med nödvändighet undertryckas.” Ett påvligt dekret angående bibelforskning förklarade 1964 att ”uttolkaren ständigt måste hysa en anda av villig hörsamhet gentemot kyrkans högsta lärdom.”[4] Av denna anledning har många böcker (de s.k. apokryfiska) från samma tid och område som de godkända bibliska böckerna, ej blivit godkända av kyrkan. Baigent och Leigh menar att man när man läser Bibeln hela tiden måste var medveten om vem texten en gång skrevs för, vem den kan tänkas ha tjänat och i vilket syfte.
material – ”Sektmaterialet”. Att kalla det sektmaterial är ett sätt att oskadliggöra det. Det som inte passar in framställs som hörande till en kult avskild från huvudströmningen inom judendom och tidig kristendom. Judiska och kristna vetenskapsmän har ”hämningar” mot att erkänna qumrandokumentens samband med
judendom och tidig kristendom. M. Baigent och R. Leigh skriver i sin bok Dödahavsrullarnas hemlighet att bibelforskarnas arbete ska ”alltid vara underkastat den heliga moderkyrkans rätt att slutgiltigt avgöra vad som verkligen överensstämmer med den lära hon tagit emot ifrån Kristus.”[3] Innebörden blir att ”all forskning och undersökning, oavsett av vad som skulle framkomma måste underordnas och anpassas till den officiella katolska läran ...”, med andra ord redigeras eller jämkas eller förvrängas ...” Och ”Allt som inte kan underordnas eller anpassas till den rådande doktrinen måste med nödvändighet undertryckas.” Ett påvligt dekret angående bibelforskning förklarade 1964 att ”uttolkaren ständigt måste hysa en anda av villig hörsamhet gentemot kyrkans högsta lärdom.”[4] Av denna anledning har många böcker (de s.k. apokryfiska) från samma tid och område som de godkända bibliska böckerna, ej blivit godkända av kyrkan. Baigent och Leigh menar att man när man läser Bibeln hela tiden måste var medveten om vem texten en gång skrevs för, vem den kan tänkas ha tjänat och i vilket syfte.
Bibeln är dock inte den enda källan till mänsklighetens äldsta historia. I själva verket är Bibeln i många
hänseenden endast en förenklad version av äldre texter, och det finns mångaliknande berättelser och traditioner från hela världen. De sumeriska och vediska skrifter som bevarats ger en något annorlunda, och kanske mer distinkt och tydlig, bild av de skeenden som i Bibeln har fått en snarast mytisk innebörd och förklaring. Även andra texter, som t. ex. den centralamerikanska Popul Vuh, visar sig ha många överens-stämmelser med Gamla Testamentet, som följande utdrag visar: ”De märkte knappast att de korsade havet. Som om det intet hav fanns överskred de det; över stenar gick de. Ur sanden höjde sig runda stenar /.../ de som vandrade genom havet som delade sig ...”[5] , vilket ger tydliga associationer till berättelsen om torrläggningen av Röda havet som möjliggjorde Israels folks flykt från egyptierna (2 Mos, 14).
hänseenden endast en förenklad version av äldre texter, och det finns mångaliknande berättelser och traditioner från hela världen. De sumeriska och vediska skrifter som bevarats ger en något annorlunda, och kanske mer distinkt och tydlig, bild av de skeenden som i Bibeln har fått en snarast mytisk innebörd och förklaring. Även andra texter, som t. ex. den centralamerikanska Popul Vuh, visar sig ha många överens-stämmelser med Gamla Testamentet, som följande utdrag visar: ”De märkte knappast att de korsade havet. Som om det intet hav fanns överskred de det; över stenar gick de. Ur sanden höjde sig runda stenar /.../ de som vandrade genom havet som delade sig ...”[5] , vilket ger tydliga associationer till berättelsen om torrläggningen av Röda havet som möjliggjorde Israels folks flykt från egyptierna (2 Mos, 14).
2.2 Språksvårigheter
2.2 Språksvårigheter
Oavsett de eventuella medvetna misstolkningarna finns det andra problem med tolkningen av de gamla skrifterna; nämligen att Gamla Testamentet (G.T.) är skrivet på hebreiska i en ovokaliserad form. Texten har bara konsonanter; vokaler tillsattes först omkring 600 e. Kr. ”Vid den tidpunkten hade det hebreiska språket varit ett dött språk i närmare 700 år.”[1]
Oavsett de eventuella medvetna misstolkningarna finns det andra problem med tolkningen av de gamla skrifterna; nämligen att Gamla Testamentet (G.T.) är skrivet på hebreiska i en ovokaliserad form. Texten har bara konsonanter; vokaler tillsattes först omkring 600 e. Kr. ”Vid den tidpunkten hade det hebreiska språket varit ett dött språk i närmare 700 år.”[1]
Det är alltså stor risk att det blivit fel. Felöversatta ord har orsakat många besynnerliga berättelser i G.T.
(vissa ord betyder flera saker, särskilt när vokalerna inte skrivs ut), och om man väljer andra betydelser av orden blir det mer begripligt. Brist på tekniska ord har också orsakat tolkningar med enkla ord. Detta är inte bara översättarens dilemma, utan drabbar även den ursprungliga iakttagaren och berättaren som har haft svårt att finna ord för att beskriva nya främmande (kanske också skrämmande) företeelser. (Se också: ”Om källkritik”.)
(vissa ord betyder flera saker, särskilt när vokalerna inte skrivs ut), och om man väljer andra betydelser av orden blir det mer begripligt. Brist på tekniska ord har också orsakat tolkningar med enkla ord. Detta är inte bara översättarens dilemma, utan drabbar även den ursprungliga iakttagaren och berättaren som har haft svårt att finna ord för att beskriva nya främmande (kanske också skrämmande) företeelser. (Se också: ”Om källkritik”.)
Problemet med att hitta och översätta ord har orsakat missförstånd som fortfarande, trots påpekanden, inte
rättats till i nyare bibel-översättningar. Ordet ”helig” har t.ex. misstolkats. ”När vi idag använder ordet ”helig”, avser vi vanligen något som är moraliskt oförvitligt. Det hebreiska kaddosh har emellertid ingenting med moral som sådan att skaffa, utan betecknar något som är annorlunda, som är vitt skilt från det vardagliga.”[2]
I berättelsen om Jakobs dröm om himlastegen (1 Mos. 28), vaknar han och inser att han sovit på en ”helig plats”. ”Och han greps av fruktan och sade: ’Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud (BetEl), och här är himmelens port. Han kallade platsen Betel. Kan det vara Babylon? Själva namnet Babylon betyder ”Gudarnas port”. Vad menas med ”Gudarnas port”?
rättats till i nyare bibel-översättningar. Ordet ”helig” har t.ex. misstolkats. ”När vi idag använder ordet ”helig”, avser vi vanligen något som är moraliskt oförvitligt. Det hebreiska kaddosh har emellertid ingenting med moral som sådan att skaffa, utan betecknar något som är annorlunda, som är vitt skilt från det vardagliga.”[2]
I berättelsen om Jakobs dröm om himlastegen (1 Mos. 28), vaknar han och inser att han sovit på en ”helig plats”. ”Och han greps av fruktan och sade: ’Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud (BetEl), och här är himmelens port. Han kallade platsen Betel. Kan det vara Babylon? Själva namnet Babylon betyder ”Gudarnas port”. Vad menas med ”Gudarnas port”?
2.3 Vad menas med ordet ”Gud”?
2.3 Vad menas med ordet ”Gud”?
Ordet ”Gud” och alla ord som i olika sammanhang översätts till ”Gud” är av särskilt intresse.
”Ordet gud har den lexikaliska betydelsen: övernaturlig, övermänsklig”.[1] Ordet ILU i sumeriska och akkadiska texter översätts till gudar, men betyder egentligen ”de förnäma”. Ordet EL hos hebreerna har härletts från ordet ILU, och i pluralis blivit ELOHIM.
Det egyptiska ordet för gudomligt väsen/gud är NTR, vilket betyder ”en som ser på”. Samma betydelse har namnet Schumer: landet som tillhör ”en som ser på”. Egyptierna trodde deras gudar kommit i båt söderifrån. De måste då ha kommit via Röda havet, vilket egyptierna kallade Ur-havet. Hieroglyfen för Ur betyder ”Det fjärran landet i öster” och kan ha betytt Ur i Sumerien.[2]
Grekisk mytologi har i mycket sin motsvarighet i den sumeriska mytologin – hjältar och kungar härstammar från gudarna; de är halvgudar. De grekiska gudarna kom inte direkt från himlen, de kom från Främre Orienten.
Man finner också likheter mellan Vedas (Indien) gudaberättelser och de grekiska. Även namnen på gudarna kan kännas igen; Dyaus = Zeus, Dyaus-Pitar = Jupiter, Varuna = Uranus. Genom utvandring förde Arier (”förnäma”) med sig Veda från Indien till Främre Orienten och Europa.
Sumererna hade alltså liksom grekerna och hinduerna (och till skillnad från senare judendomen och kristendomen), många gudar. De så kallade ”gamla gudarna” var internationella gudar (de regerade över hela jorden), vilka såg ut som och betedde sig som människor. Att de kallades gudar beror på att de trots detta
inte var människor, och det ord som använts för att beskriva dessa ”övernaturliga människor” har då översatts till ”gud”, som alltså är det ord vi använder för att beteckna något ”övermänskligt”. De sumeriska gudarna hade emellertid också egennamn och för att i skrift skilja på gudar och människor sattes tecknet för stjärna alltid före namnet, för att beteckna en gud. Vilket också antyder gudarnas himmelska ursprung.
inte var människor, och det ord som använts för att beskriva dessa ”övernaturliga människor” har då översatts till ”gud”, som alltså är det ord vi använder för att beteckna något ”övermänskligt”. De sumeriska gudarna hade emellertid också egennamn och för att i skrift skilja på gudar och människor sattes tecknet för stjärna alltid före namnet, för att beteckna en gud. Vilket också antyder gudarnas himmelska ursprung.
De sumeriska gudarnas överhuvud var An/Anu. Enlil, näst högste guden, kom till Jorden innan människorna skapats. Tredje stora guden Ea/Enki (bror till Enlil) var också en himmelsgud som stigit ner på Jorden. Enki var en ingenjör som bland annat planerade och övervakade byggandet av kanaler och fördämningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Omslagsbild till "Det Godas och det Sannas makt - första boken"