2.3 Vad menas med ordet ”Gud”?
Ordet ”Gud” och alla ord som i olika sammanhang översätts till ”Gud” är av särskilt intresse.
”Ordet gud har den lexikaliska betydelsen: övernaturlig, övermänsklig”.[1] Ordet ILU i sumeriska och akkadiska texter översätts till gudar, men betyder egentligen ”de förnäma”. Ordet EL hos hebreerna har härletts från ordet ILU, och i pluralis blivit ELOHIM.
Det egyptiska ordet för gudomligt väsen/gud är NTR, vilket betyder ”en som ser på”. Samma betydelse har namnet Schumer: landet som tillhör ”en som ser på”. Egyptierna trodde deras gudar kommit i båt söderifrån. De måste då ha kommit via Röda havet, vilket egyptierna kallade Ur-havet. Hieroglyfen för Ur betyder ”Det fjärran landet i öster” och kan ha betytt Ur i Sumerien.[2]
Grekisk mytologi har i mycket sin motsvarighet i den sumeriska mytologin – hjältar och kungar härstammar från gudarna; de är halvgudar. De grekiska gudarna kom inte direkt från himlen, de kom från Främre Orienten.
Man finner också likheter mellan Vedas (Indien) gudaberättelser och de grekiska. Även namnen på gudarna kan kännas igen; Dyaus = Zeus, Dyaus-Pitar = Jupiter, Varuna = Uranus. Genom utvandring förde Arier (”förnäma”) med sig Veda från Indien till Främre Orienten och Europa.
Sumererna hade alltså liksom grekerna och hinduerna (och till skillnad från senare judendomen och kristendomen), många gudar. De så kallade ”gamla gudarna” var internationella gudar (de regerade över hela jorden), vilka såg ut som och betedde sig som människor. Att de kallades gudar beror på att de trots detta
inte var människor, och det ord som använts för att beskriva dessa ”övernaturliga människor” har då översatts till ”gud”, som alltså är det ord vi använder för att beteckna något ”övermänskligt”. De sumeriska gudarna hade emellertid också egennamn och för att i skrift skilja på gudar och människor sattes tecknet för stjärna alltid före namnet, för att beteckna en gud. Vilket också antyder gudarnas himmelska ursprung.
inte var människor, och det ord som använts för att beskriva dessa ”övernaturliga människor” har då översatts till ”gud”, som alltså är det ord vi använder för att beteckna något ”övermänskligt”. De sumeriska gudarna hade emellertid också egennamn och för att i skrift skilja på gudar och människor sattes tecknet för stjärna alltid före namnet, för att beteckna en gud. Vilket också antyder gudarnas himmelska ursprung.
De sumeriska gudarnas överhuvud var An/Anu. Enlil, näst högste guden, kom till Jorden innan människorna skapats. Tredje stora guden Ea/Enki (bror till Enlil) var också en himmelsgud som stigit ner på Jorden. Enki var en ingenjör som bland annat planerade och övervakade byggandet av kanaler och fördämningar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar