2.1 Bibeln
Bibeln fick sin slutgiltiga form på 300- eller 400-talet då de bibliska texterna upptecknades och tolkades.
Bibeln sammanställdes så att den passade kyrkan och ansågs ge all kunskap som behövdes, och man lärde sig därmed inte mycket om den fysiska världen. Kristendomen brydde sig inte om orsak/verkan-sambandet. Före 1900-talet utnyttjades kyrkan som ett medel att vidmakthålla fattigdomen. De bibliska böckerna har också genomlevt många omskrivningar och översättningar och ”... översättarna har tillsatt sin egen speciella krydda...” dessutom finns ”... faktiska fel i originalmanuskripten”.[1] Enligt Henrikson[2] är det ”inte ovanligt med motsägelser i Mose-böckerna”, vilket kan bero på att dessa skapats av många författare.
Bibeln sammanställdes så att den passade kyrkan och ansågs ge all kunskap som behövdes, och man lärde sig därmed inte mycket om den fysiska världen. Kristendomen brydde sig inte om orsak/verkan-sambandet. Före 1900-talet utnyttjades kyrkan som ett medel att vidmakthålla fattigdomen. De bibliska böckerna har också genomlevt många omskrivningar och översättningar och ”... översättarna har tillsatt sin egen speciella krydda...” dessutom finns ”... faktiska fel i originalmanuskripten”.[1] Enligt Henrikson[2] är det ”inte ovanligt med motsägelser i Mose-böckerna”, vilket kan bero på att dessa skapats av många författare.
Dödahavsrullarna, som återfanns i Qumrangrottorna i Palestina 1947, består av fragment av 800 olika texter. En Romersk-katolsk skola har hållit järnhård kontroll över visst qumranmaterial, vilket inte gjorts tillgängligt för andra än kyrkans egna forskare. Ortodoxa bibel-forskare ville ha monopol på all information. Qumranmaterialet brukar klassificeras under två rubriker: det ”bibliska materialet”, och icke-bibliskt
material – ”Sektmaterialet”. Att kalla det sektmaterial är ett sätt att oskadliggöra det. Det som inte passar in framställs som hörande till en kult avskild från huvudströmningen inom judendom och tidig kristendom. Judiska och kristna vetenskapsmän har ”hämningar” mot att erkänna qumrandokumentens samband med
judendom och tidig kristendom. M. Baigent och R. Leigh skriver i sin bok Dödahavsrullarnas hemlighet att bibelforskarnas arbete ska ”alltid vara underkastat den heliga moderkyrkans rätt att slutgiltigt avgöra vad som verkligen överensstämmer med den lära hon tagit emot ifrån Kristus.”[3] Innebörden blir att ”all forskning och undersökning, oavsett av vad som skulle framkomma måste underordnas och anpassas till den officiella katolska läran ...”, med andra ord redigeras eller jämkas eller förvrängas ...” Och ”Allt som inte kan underordnas eller anpassas till den rådande doktrinen måste med nödvändighet undertryckas.” Ett påvligt dekret angående bibelforskning förklarade 1964 att ”uttolkaren ständigt måste hysa en anda av villig hörsamhet gentemot kyrkans högsta lärdom.”[4] Av denna anledning har många böcker (de s.k. apokryfiska) från samma tid och område som de godkända bibliska böckerna, ej blivit godkända av kyrkan. Baigent och Leigh menar att man när man läser Bibeln hela tiden måste var medveten om vem texten en gång skrevs för, vem den kan tänkas ha tjänat och i vilket syfte.
material – ”Sektmaterialet”. Att kalla det sektmaterial är ett sätt att oskadliggöra det. Det som inte passar in framställs som hörande till en kult avskild från huvudströmningen inom judendom och tidig kristendom. Judiska och kristna vetenskapsmän har ”hämningar” mot att erkänna qumrandokumentens samband med
judendom och tidig kristendom. M. Baigent och R. Leigh skriver i sin bok Dödahavsrullarnas hemlighet att bibelforskarnas arbete ska ”alltid vara underkastat den heliga moderkyrkans rätt att slutgiltigt avgöra vad som verkligen överensstämmer med den lära hon tagit emot ifrån Kristus.”[3] Innebörden blir att ”all forskning och undersökning, oavsett av vad som skulle framkomma måste underordnas och anpassas till den officiella katolska läran ...”, med andra ord redigeras eller jämkas eller förvrängas ...” Och ”Allt som inte kan underordnas eller anpassas till den rådande doktrinen måste med nödvändighet undertryckas.” Ett påvligt dekret angående bibelforskning förklarade 1964 att ”uttolkaren ständigt måste hysa en anda av villig hörsamhet gentemot kyrkans högsta lärdom.”[4] Av denna anledning har många böcker (de s.k. apokryfiska) från samma tid och område som de godkända bibliska böckerna, ej blivit godkända av kyrkan. Baigent och Leigh menar att man när man läser Bibeln hela tiden måste var medveten om vem texten en gång skrevs för, vem den kan tänkas ha tjänat och i vilket syfte.
Bibeln är dock inte den enda källan till mänsklighetens äldsta historia. I själva verket är Bibeln i många
hänseenden endast en förenklad version av äldre texter, och det finns mångaliknande berättelser och traditioner från hela världen. De sumeriska och vediska skrifter som bevarats ger en något annorlunda, och kanske mer distinkt och tydlig, bild av de skeenden som i Bibeln har fått en snarast mytisk innebörd och förklaring. Även andra texter, som t. ex. den centralamerikanska Popul Vuh, visar sig ha många överens-stämmelser med Gamla Testamentet, som följande utdrag visar: ”De märkte knappast att de korsade havet. Som om det intet hav fanns överskred de det; över stenar gick de. Ur sanden höjde sig runda stenar /.../ de som vandrade genom havet som delade sig ...”[5] , vilket ger tydliga associationer till berättelsen om torrläggningen av Röda havet som möjliggjorde Israels folks flykt från egyptierna (2 Mos, 14).
hänseenden endast en förenklad version av äldre texter, och det finns mångaliknande berättelser och traditioner från hela världen. De sumeriska och vediska skrifter som bevarats ger en något annorlunda, och kanske mer distinkt och tydlig, bild av de skeenden som i Bibeln har fått en snarast mytisk innebörd och förklaring. Även andra texter, som t. ex. den centralamerikanska Popul Vuh, visar sig ha många överens-stämmelser med Gamla Testamentet, som följande utdrag visar: ”De märkte knappast att de korsade havet. Som om det intet hav fanns överskred de det; över stenar gick de. Ur sanden höjde sig runda stenar /.../ de som vandrade genom havet som delade sig ...”[5] , vilket ger tydliga associationer till berättelsen om torrläggningen av Röda havet som möjliggjorde Israels folks flykt från egyptierna (2 Mos, 14).
0 kommentarer:
Skicka en kommentar