3.4 Människan

3.4 Människan

”Ett är släktet, av ett och detsamma

är människor och gudar;

från en enda moder har vi vår andedräkt.

Men en maktskillnad håller oss åtskilda;

ty en är såsom intet,blott den mässingsgula himlen

förblir evigt en varaktig stad.
Dock kan vi i sinnets storhet

och i kroppens vara lika de odödliga.”

(Pindaros 500-talet f.Kr.)

Vilka indicier föranleder oss att tro att människan är ”Guds avbild”? Och på vilket sätt är vi ”Guds avbild”?

Det finns uppgifter i Bibeln som de lärde ännu inte har lyckats vare sig förklara eller bortförklara; nämligen
att de första människorna uppnådde en mycket hög ålder. T. ex.:Adam 930 år, Set 912, Enos 905, Kenan 910, Mahalalel, 895, Jered 962, Hanok 365 (659?), Metusela 969, Lemek 777 och Noa 950 år.

Idag är det anmärkningsvärt om någon blir 120 år. Trots all utveckling på det medicinska området verkar det
inte längre möjligt att bli äldre än i bästa fall 130 år. Varför?

Strax innan syndafloden, säger Gud: ”Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugo år.” (1 Mos. 6:3). (Mer om detta i avsnittet ”Syndafloden”.)

I sumeriska kungalängder som förts från den tid ”då himmelriket kom till jorden” fram till den tid ”då syndafloden översvämmat jorden”[1], uppges osannolika regeringslängder. Åtta kungar härskade i vardera 28 800, 36 000, 43 200, 28 800, 36 000, 28 800, 21 600 respektive 18 000 år. Alla dessa tidsangivelser är delbara med 3600. Dessa kungar var knappast mänskliga om dessa uppgifter är autentiska. Enligt Sitchin bör de första kungar ha varit ”gudar” från den planet som uppges ha en omloppstid på just 3600 år.

I Mahabharata motsvarar 1200 gudaår 360 800 människoår.[2]

Gudarna blev alltså väldigt gamla av den anledingen att de kom från en planet med ett helt annorlunda tidsbegrepp än vårt. Att gudarna ansågs vara odödliga berodde troligen på att deras långa livslängd innebar att många generationer människor hann både födas och dö under en guds livstid.

Kan alltså de första människornas höga ålder vara ett av de ”gudomliga” anlag som överfördes till människan?

I den sumeriska skildringen av skapandet av Adapa (människan) sägs: ”Stort förstånd gav han honom ... Vishet hade han skänkt honom ... Till honom hade han givit kunskap; Evigt liv hade han inte skänkt honom.”[3]

Adam och Eva fick inte smaka på livets träds frukt, kan det med detta menas att de inte fick samma livslängd
som gudarna?

Men hur skapades egentligen människan?

Och hur uppstod livet på jorden?

Man tror nu att de första organiska molekylerna kom från den interstellära rymden; att  jorden har ”besåtts från rymden.”[4]

Sedan gick utvecklingen sakta framåt, genom miljoner och miljarder år, till alltmer utvecklade former av liv.
Vad som kännetecknar evolutionen är just att den tar god tid på sig.

Utvecklingen av den moderna människan är därmed ett trendbrott. Carl Sagan skriver angående utvecklingen av hjärnbarken: ”Dess explosiva tillväxt sent i artens utveckling är ett av de mest dramatiska fallen av utvecklingsomvandling ...”[5]

För 1,5 miljoner år sedan vandrade Homo erectus på jorden. ”Men vilken väg släktet Homo vandrat därefter har vi inga säkra uppgifter om. Det kapitel som behandlar tiden 1,5 miljoner till 300 000 år sedan saknas ...” ”Men så, för cirka 300 000 år sedan, framträdde Homo Sapiens utan några bevis för en successiv förändring.”[6]

Nästa stora utvecklingssteg innebär födelsen av Homo Sapiens Sapiens – den art dagens människa tillhör: ”Ett märkligt faktum är att den moderna människan uppträder samtidigt över hela världen.”[7] Detta skedde för 40 000 år sedan, med konst, religion och verktyg. Utveckling av språket, tillverkning och användande av redskap och utveckling av kultur – allt kom i stort sett samtidigt.[8]

Biologen T. Dobzhansky som gjort viktiga genetiska undersökningar drar slutsatsen att ”Den moderna människan har många fossila släktingar men däremot inga förfäder.”[9]

Forskning som gjorts antyder att det finns en gemensam urmoder (en enda mitrokondisk Eva) för alla människor. Beräkningar visar att denna urmoder bör ha levat i Afrika för mellan  300 000 och 180 000 år sedan. Neanderthalare och Cro-Magnon-människor levde sida vid sida för minst 90 000 år sedan.
Neanderthalarna anses vara en gren av Homo Sapiens, men utkonkurrerades av Cro-Magnon-människan.[10]

Kain (som dräpte sin bror Abel) förvisades från åkerjorden, och Herren sa till honom:    ” ... ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.” (1 Mos. 4:12) Är Kain neanderthalarnas urfader? Adams och Evas tredje son Set fick en son som fick namnet Enos, från vilken människo­släktet härstammar enligt Bibeln. Det hebreiska Enosh betyder ”människa, mänsklig varelse”. ”Och vid denna tid begynte man åkalla Herrens

namn” (1 Mos. 4:26). Det var alltså då som den fullt civiliserade människan och den religiösa gudadyrkan etablerades.[11]

Neanderthalare och Cro-magnon-människan hade större hjärna än vår och Cro-Magnon var också storväxta (190 cm). Antropologer tror att vi inte härstammar från dem.[12] Från vem eller vilka härstammar vi då?

 Vi vet också att för flera tusenår sedan blomstrade stora kulturer, med högt utvecklad teknik och stort
vetenskapligt – bl. a. astronomiskt – kunnande. Sedan – ungefär 4500 år f. Kr. gick ut­veck­lingen bakåt; en ”allmän kulturell utarmning”.[13] Varför?

Varför har utvecklingen av människan tagit sådana plötsliga språng, och hur kommer det sig att äldre
kulturer hade kunskap om sådant som sedan glömdes bort, för att först i vår tid återupptäckas? Varifrån kom kunskapen?

Enligt Bibeln skapades människan till Guds avbild. Det märkliga är, att det talas i pluralis, trots att en enda
gud tillskrivs alla prestationer: ”Och Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” (min kursivering)(1 Mos. 1:26) Även i berättelsen där Adam och Eva smakar av den förbjudna frukten talar Gud om oss: ”Se, mannen har blivit såsom en av oss ...” (1 Mos. 3:22) Hur väl än bibelöversättarna har velat framhålla idén om en enda gud, har de inte kunnat bortförklara att Gud tala om oss. Och man måste alltså ställa sig frågan: Till vem talar han?

För att få en mer detaljerad bild av omständigheterna kring människans tillblivelse – och ett svar på frågan
varför människan skapades – får vi vända oss till sumererna.

”Enligt den sumeriska framställningen fattades beslutet att skapa människan på ett möte med gudarna.”[14]

Zecharia Sitchin som studerat Främre Orientens språk, historia och arkeologi, har i två böcker framfört idén
om att utomjordingar under forntiden besökte jorden och att det var dessa utomjordingar som var de gudar som skapade människan. Idéerna är inte tagna ur luften utan baseras på de sumeriska kilskriftstexter som finns bevarade i stort antal. Då en del av dessa skrifter vistat sig vara äldre versioner av Gamla Testamentets böcker, kan man anta att även andra texter kan finna någon sorts motsvarighet i Bibeln.

Bland annat förekommer i Bibeln benämningarna nefilim och malachim, vilka oftast överatts till jättar och änglar. (Mer om detta i avsnittet ”Änglar, nefilim och anunnaki”.) Ordet Elohim som översatts till Gud,
är egentligen plural med betydelsen ”gudar”. Det finns alltså gott om hänvisningar till flera övernaturliga varelser än en enda Gud i Bibeln.

Den sumeriska motsvarigheten till dessa ”änglar” är anunnaki. Enligt Sitchin kom dessa anunnaki eller nefilim
till jorden för 450 000 år sedan, och de kom från en planet i sol­systemet som ännu inte upp-täckts (men astronomerna tror att det finns en sådan planet X), på grund av sin excentriska bana, med en omloppstid på 3600 år.

Men vad gjorde anunnaki på Jorden? ”Nypptäckta” malmfyndigheter i Sydafrika visade sig ha brutits tidigare. Arkeologiska undersök-ningar visade att de gamla bergsmännen påbörjat sitt arbete ungefär 41 250 år f. Kr. Järnmalmsfyndiheter i södra Swaziland har 37 000 år gamla gruvgångar. Andra fynd tycks härstamma från omkring 50 000 år f. Kr.

Gudarna kom enligt Sitchin till jorden för gruvbrytning. Anunnaki var de ”meniga” som fick utföra själva
arbetet, och de fick slita hårt i gruvorna: ”När gudarna liksom människor arbetade och tröttade ut sig var gudarnas möda stor, arbetet tungt, besvärligheterna många.” ”I fyrtio perioder stod de ut med det tunga arbetet.”[15] Fyrtio perioder skulle enligt Sitchin motsvara: 3600 år x 40 = 144 000 år. Till slut gjorde de uppror. Detta skedde alltså för cirka 300 000 år sedan, vilket stämmer med den tidpunkt då Homo Sapiens
plötsligt uppstod.

Ea/Enki, som var gudarnas chefsingenjör, erbjuder en lösning; en lulu, en primitiv arbetare ska skapas! Anunnaki gillar förslaget och säger: ”Människa skall vara hans namn.” ”De anropar gudinnan, gudarnas barnmorska, den visa modern bad de: ’Du, födelsens gudinna, gudarnas barnmorska, skapa arbetare! Skapa
en enkel arbetare som bär bördorna! Låt arbetaren bära gudarnas börda!’” I biblisk tid var gudarna ”herre” och ”tillbads” av människorna, men ”det ord som vanligtvis översatts med ’tillbedjan’ heter i verkligheten avod, vilket betyder ”arbete”. Forntidens människa /.../ tillbad inte sin gud utan arbetade för honom.”[16]

Den sumeriske guden Ea/Enki fick alltså uppdraget att skapa denna arbetare. Även gudinnan Ninhursag (gudarnas barnmorska) deltog i skapadet av människan enligt Enkis instruktioner. Ninhursag kallades också NIN.TI – ”livets härskarinna”. Det sumeriska ordet TI betyder både liv och revben, vilket ger en direkt
koppling till Bibels berättelse om Adam och Eva. Den första människan som skapades kallades på sumeriska Adapa, vilket betyder ”mönster­människa”.[17] Namnet Adam (i Bibeln) betyder människa, men för-vandlas till egennamn under berättelsens gång.[18] Ordet Adam kan här-ledas via det hebreiska Adama = mörkröd jord, och adom = röd färg, avledda ur orden adamu och dam som betyder blod.[19]

Enki säger (till anunnaki): ”Den varelse vars namn ni nämner, DEN EXISTERAR!” Sedan ger han rådet: ”Bind på den gudarnas bild.” Människan skapades alltså utifrån redan existerande förmänniskor (Pithecanthropus erectus), genom att ”gudarna” tillförde en del av sina egna gener. I en sumerisk legend
står det: ”När människorna skapades kände de inte till bröd som föda och kände inga kläder. De åt med munnen som får, drack vatten ur ett vattenhål.” I Gilgamesch-eposet berättas också om en djurmänniska – Enkidu: ”Raggigt luden är hela hans kropp /.../ med gasellerna livnär han sig på gräs; med de vilda djuren trängs han vid vattenställena ...”[20]

Den judiske historikern Josephus menar att ett straff som drabbade människan efter utvisningen från Eden, var att förmågan att kommunicera med djuren förlorades.[21]

Ea/Enki förklarade också att han behövde blod för att skapa människan och utsåg en gud till blodgivare, och sa: ”Efter hans mönster skall de primitiva göras.” Det sägs också: ”Av hans blod gjorde de mänskligheten ...”[22]

Det som skulle erhållas ur blodet (gudarnas bild) betecknades TE.E.MA, med vilket menas personlighet, eller ”det som hyser det som binder minnet”, och kan kanske översättas till ”gener”. Det jordiska inslaget (i skapelsen av människan) skulle tillhandahållas från en plats ”ovanför” (d.v.s. norr om) där gruvorna fanns, och som senare fynd har visat vara just där Homo Sapiens framträdde. Epitetet lulu (”den blandade”) används för den primitive arbetare som blev till.[23]

Man skapade en varelse som var fysiskt lämpad för det arbete som skulle utföras, som kunde hantera verkyg, och dessutom var intelligent nog att förstå språk och instruktioner.

Människorna skapades alltså för att arbeta i gruvorna (i Afrika), men i Sumer ville anunnaki också få hjälp med jordbruksarbetet: ”Anunnaki /.../ blidkade Enlils hjärta med böner. Svarthövdade krävde de av honom. Till de svarthövdade gav de bredyxan.”[24] Även i Bibeln framgår det att ”Adam” fördes till Eden snarare än skapades på plats: " Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut ...” (1 Mos. 2:8). ”Så tog nu Herren Gud mannen och satte honom i Edens lustgård till att bruka och bevara den." (1 Mos. 2:15)

Efter de första ”provexemplaren”, som var manliga, skapades både män och kvinnor; ”Parvis fulländades de /.../ Varelserna var människor – modergudinnans skapelser.”[25]

Att nefilim/anunnaki var så lika jordens levande varelser (d.v.s. hade samma genetiska grundmaterial) förklaras med att livet ursprung­ligen uppstått på ”den tolfte planeten” (Marduk), som vid kollisionen med Tiamat (se: ”Skapelseberättelser”) och skapandet av jorden överfört levande celler till jorden. Detta gemensamma ursprung möjliggjorde en framgångsrik genetisk manipulation, medelst vilken nefilim forcerade utvecklingen av människan. 

Berättelser om människans skapelse finns även i andra texter, som Popul Vuh: ”Man säger att de som skapades och formades inte hade några mödrar, och inte fäder, och dock kallade man dem människor. De föddes inte ur en kvinnas sköte, av skapare och formare alstrades de icke, heller icke av Alom och Caholom, utan allenast genom ett under, genom trolldom, skapades och formades de ...”[26]

Så vad var det då för slags under som resulterade i människan? Enligt Sitchin och von Däniken handlar det om konstgjord befruktning.

Enkis emblem är två sammanflätade ormar (än idag symbol för medicin och läkekonst), vilket liknar DNA-strukturens dubbelspiral.[27] Kan man tänka sig att människans skapelse en gång förklarades och demonstrerades med en bild av DNA-spiralen, och att denna dubbelormsymbol har bevarats genom
årtusendena just därför att den symboliserar den viktigaste händelsen i mänsklighetens historia; nämligen människans tillblivelse, vilken naturligtvis är själva förutsättningen för alla mänsklighetens övriga prestationer?

Människooffer var vanligt på hednisk tid (Abraham skulle offra sin son Isak). ”Första barnet ansågs på många håll vara avkomma till en gud som utövat sin företrädesrätt och befruktat modern.”[28] Varifrån kom den idén? Av det kända faktum att gudarna skapat människorna?

I Bibeln finns flera fall av onormala graviditeter. Det senast kända besöket av främlingarna torde ha skett
vid tiden för Marias (Jesu moder) graviditet. Berättelsen om denna tyder på att hon utsattes för en implantation av ett befruktat ägg, i syfte att skapa en nyckelperson med vissa egenskaper. Den romerske skalden Vergilius (70 – 19 f. Kr.) skrev: ”Nu stiger ett nytt folk ner från de himmelska rikena”.[29] Var det dessa nefilim han menade? Även Saras (Abrahams hustru) graviditet vid hög ålder ger anledning att
misstänka någon form av konstbefruktning. Och Herren säger till Jeremia: ”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur moderskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.” (Jeremia, 1:5) Ytterligare en antydan om konstgjord befruktning?

De första människorna skapades enligt Sitchin med hjälp av surrogatmammor. ”Födelsegudinnor” bar fram
hybridbarnen för att man skulle kunna ha full kontroll över graviditeten. Detta blev emellertid rätt påfrestande för ”födelsegudinnorna”, och det var av den anledningen som kvinnan skapades; människorna skulle härefter föröka sig på egen hand (men under övervakning – de fick inte återgå till det djuriska genom att beblanda sig med primitivare arter).[30]

Detta tema återfinns även senare i de bibliska berättelserna om Israels folk, bl. a. deras isolering i öknen
under fyrtio år.

Tredje Mosebok, kapitlen 18 – 20 innehåller helighets- och renlig­hetsregler för Israels folk, och Gud säger (3 Mos. 20:24): ”... Jag är Herren, eder Gud, som har avskilt eder från andra folk.” Den 40-åriga ”karantänen” i öknen kan ha genomförts i syfte att förhindra beblandelse med andra folk, och resulterade i att bara den nya generationen (som var helt ”ren”) släpptes in i det ”förlovade landet” (4 Mos. 14:29-30).

För att återknyta till frågorna i början av detta avsnitt: Varifrån fick de tidiga kulturerna sin kunskap och varför förlorades den? Var det så att när människan utvecklades så fick hon ta del av en del av ”gudarnas” kunskap, och sålunda blomstrade den mänskilga kulturen under ”gudarnas” ledning? Men det framgår
också av vissa texter att dessa ”gudar” inte alltid var närvarande; under långa tider sågs de aldrig till. Var det därför människan uppblandades med mer primitiva arter och därmed förlorade den ”gudomliga” förmågan att leva i flera hundra år? Var det därför kunskapen glömdes bort?

---

[1] Sitchin, 1990:199

[2] Däniken, v., 1973

[3] Sitchin, 1995:218

[4] Sitchin, 1995:180

[5] 1977:104

[6] Sitchin, 1990:225

[7] Bra Böckers Lexikon, 16: 289

[8] Sagan, 1977

[9] Sitchin, 1990:13

[10] Sitchin, 1995

[13] Sitchin, 1990:19

[14] Sitchin, 1990
[15] Sitchin, 1990:262
[16] Sitchin, 1990:256
[17] Sitchin, 1990
[18] Henrikson, 1990
[19] Sitchin, 1995
[20] Sagan, 1977
[22] Sitchin, 1990:273
[23] Sitchin, 1995
[24] Sitchin, 1990
[25] Sitchin, 1990
[26] Däniken, v. 1977:84
[27] Sitchin, 1995
[28] Armstrong, 1998
[29] Lindkvist, 1992:14
[30] Sitchin, 1995