Det finns många bevis för ett högt tekniskt kunnande hos forntida civilisationer, inte minst inom byggnadskonsten. Men människorna har själva inte tagit äran av dessa bedrifter, utan hänvisar ofta till gudomlig ledning och inspiration. I Bibeln finner vi också ett flertal detaljerade beskrivningar av hur olika konstruktioner ska utföras – med exakta mått och materialanvisningar. Bland annat finner man noggranna
instuktioner för byggande av tempel både i Bibeln och i sumeriska skrifter – anvisningar som kom från Gud.
instuktioner för byggande av tempel både i Bibeln och i sumeriska skrifter – anvisningar som kom från Gud.
Den sumeriske härskaren Gudea (1200 år före Moses) fick instruktioner av ”en man som glänste som himlen och stod bredvid en gudomlig fågel” och som ”beordrade mig att bygga ett tempel åt honom.[1]
Det talas också om ”mönsterbilder”, vilket helt enkelt torde betyda ritningar: ”Tabernaklet och dess tillbehör skolen I göra alldeles efter de mönsterbilder som jag visar er.” (2 Mos. 25:9) Sedan följer detaljerade anvisningar för bygget. I kapitel 28 ges dessutom uförliga anvisningar om de kläder som ska göras och användas i tabernaklet. Tabernaklet var heligt, med vilket menas farligt. Kläderna skulle utgöra en skyddsutrustning för arbetet i tabernaklet, på samma sätt som vi idag t. ex. använder blyförkläder som skydd vid röntgen.[2]
Även i anvisningarna för tillverkningen av förbundsarken talas det om mönsterbilder: ”Och se till att du gör detta efter de mönsterbilder som hava blivit dig visade på berget.” (2 Mos. 25:40). I första Konungaboken, kapitlen sex och sju, ges ytterligare noggranna beskrivningar av ett tempelbygge.
Förbundsarken och dess innehåll och funktion är något som fortfarande utgör ett mysterium. Ordet ark betyder låda eller kista och innebär något förslutet (ordet används även för den farkost som Noa byggde efter lika noggranna anvisningar – se avsnittet: ”Syndafloden”). Av de berättelser i Bibeln som handlar om förbundsarken framgår att handhavandet av denna ”heliga” låda inte var helt riskfritt; snarare tvärtom. Det tycks som om den innehöll ett farligt ämne, något som orsakade bölder (2 Mos. 9:10, 1 Sam. 5:6, 9-12, 1 Sam. 6:19). Förbundsarken orsakade bölder hos filistéerna som tagit den som krigsbyte. 70 personer i Bet-Semens dog för att de hade sett arken (d.v.s. kommit för nära den). Bestrålningen från arken skapar också ”spetälska” (2 Krön. 26:19-20, 4 Mos. 12:10). Spetälskan angrep även kläder, hus, trävirke; en nitrös spetälska. Lagar om hur man skulle förfara för att sanera refereras i tredje Mosebok, kapitlen tretton och
fjorton.
fjorton.
Dessutom tycks arken ha varit elektriskt laddad, vilket drabbar Ussa, som vid transporterandet av arken tar i
den (när oxarna snavar) – och dör. (2 Sam. 6:6-7). Det beskrivs som om Herren blev arg på Ussa, men man kan fråga sig varför han skulle bli arg för att Ussa försökte hindra arken från att falla. Arken var klädd med guld in- och utvändigt och den beskrivning som ges av den medger en tolkning som innebär att den hade elektriska egenskaper.
den (när oxarna snavar) – och dör. (2 Sam. 6:6-7). Det beskrivs som om Herren blev arg på Ussa, men man kan fråga sig varför han skulle bli arg för att Ussa försökte hindra arken från att falla. Arken var klädd med guld in- och utvändigt och den beskrivning som ges av den medger en tolkning som innebär att den hade elektriska egenskaper.
Liksom förbundsarken skulle även templen ofta kläs in i guld. Och även andra metaller och ädelstenar behövdes för att tillfredställa Gud/gudarna (se också ”Guds personlighet”). Att man hade kunskap i gruvbrytning långt tillbaks i tiden är belagt genom bland annat fynd i Afrika. Gruvdrift beskrivs i Job, 28:1-11: ”Där spränger man schakt långt under markens bebyggare /.../ där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.” Enligt biblisk kronologi levde Job ca.1500 år f. Kr.[3] Enligt sumererna var det gudarnas hårda arbete med gruvdriften som aktualiserade behovet av en ”arbetare”, vilket ledde till skapandet av människan (se avsnitten ”Människan” och ”Änglar, nefilim och anunnaki”.)
I de sumeriska berättelserna beskrivs också många av gudarnas ”tekniska” apparater. I beskrivningar av
Nippur, Enlils stad, kan man läsa att han hade ”ett uppslaget öga som svävar genom landet”, och ”en hög stråle som genomsöker landets hjärta”. På en plattform mitt i Nippur fanns ”en hög pelare som sträckte sig till himlen”, som Enlil använde för att ”tala sitt ord upp till himlen.” Beskrivningen för tankarna till en radiomast.[4]
Nippur, Enlils stad, kan man läsa att han hade ”ett uppslaget öga som svävar genom landet”, och ”en hög stråle som genomsöker landets hjärta”. På en plattform mitt i Nippur fanns ”en hög pelare som sträckte sig till himlen”, som Enlil använde för att ”tala sitt ord upp till himlen.” Beskrivningen för tankarna till en radiomast.[4]
0 kommentarer:
Skicka en kommentar