Är Gud en utomjording?
eller
Om den gud som skapade människan till sin ”avbild”
verkligen är allsmäktig och allvetande
– hur kommer det sig då att vi är så ofullkomliga?
Med alla dessa ”bevis” (eller åtmistone indicier) för handen, kan man då verkligen avfärda allt som ännu inte fått en vetenskapligt fastställd förklaring, som enbart myt? Jag anser att blotta mängden indicier i sig utgör ett bevis för att det måste ligga någon sanning och verklighet bakom berättelserna. Hur fantasifulla än forntidens människor var, är det svårt att tänka sig att de skulle vara sådana science-fiction-författare att de skulle kunna hitta på t. ex. maskiner och vapen, som till sin funktion så vida överskrider den teknik, som hörde till den kulturella utveckling deras samhälle hade uppnått. Även dagens science-fiction-författare baserar sina fantasier på den tekniska utveckling vi har i dag – att hitta på något helt utanför den verklighet man känner är en svår konst.
Det de forntida författarna beskrev är till vissa delar sådant som vi känner igen och kan relatera till, eftersom det beskriver sådana tekniska konstruktioner som idag är vardagliga företeelser, som t. ex flygplan. Och det som gör det hela så häpnadsväckande trovärdigt, är de detaljerade beskrivningarna av hur dessa maskiner fungerar och vilka effekter de har på omgivningen. Kan man t. ex. utan någon som helst erfarenhet räkna ut att kroppen känns tung som bly vid häftig acceleration? De enda som har upplevt sådana g-krafter är astronauter och stridsflygare.
Men en del av de fenomen som beskrivs i de gamla skrifterna går ännu längre – de liknar de beskrivningar av UFO:n som man idag hör talas om. Med flygande farkoster vars manövrer och egenskaper överstiger även våra mest avancerade flygplans och helikoptrars. Det är enligt min mening inte orimligt att dra paralleller mellan forntidens ”gudauppenbarelser” och dagens ufo-observationer. Skillnaden är att vi nu själva har en teknik så avancerad att vi inte längre uppfattar dessa fenomen som övernaturliga, utan hellre tror på, visserligen utomjordiska, men ändock helt fysiska och verkliga konstruktioner. Om vi inte bara avfärdar och bortförklarar både dagens och forntidens skildringar av dessa fenomen.
Sitchin hävdar att dessa utomjordiska besökare gjorde entré redan för 400 000 år sedan, vid en tidpunkt då människan inte ens fanns, och givetvis ingen (mänsklig) teknik alls. I själva verket menar han att det var dessa utomordingar som skapade människan – medelst genmanipulation eller konstgjord befruktning – för 300 000 år sedan. Människans utveckling är ett mysterium, men med denna teori erbjuds vi en förklaring.
Att äldre kulturer var mer utvecklade än senare får också sin förklaring om man accepterar att ”gudarna” kom och gick i perioder, och att det var deras närvaro, och den kunskap de då delade med sig av, som fick kulturerna att blomstra, medan det under deras frånvaro stannade av och till och med gick bakåt. Forntidens folk hade bevisligen stor kunskap inom många områden – i många fall jämförlig med dagens – och det verkar inte logiskt att denna kunskap skulle glömmas bort, eller förvanskas till myter, i sådan grad som den gjort, om detta var kunskap som människorna själva genom generationer med möda, experiment, erfarenhet och tänkande kommit fram till. Har de däremot blivit serverade det färdiga resultatet av andra, så har man inte haft den grund som behövs för att vidareutveckla kunskapen – eller ens verkligen förstå vad det är man sysslar med – och då är det naturligt att glömma.
Vi människor har en tendens att välja vad vi ska tro på, inte utifrån bevisning utan helt enkelt baserat på vad vi vill tro. Även när man kräver bevis för att acceptera något, väljer man vilka bevis man tror på utifrån ett redan gjort ställningstagande.
En anledning till att många envist håller fast vid en ståndpunkt, oavsett alla motargumet, är att man är rädd. Man är rädd för det som är nytt och ovant – man är rädd för det okända – och det känns tryggt att hålla fast vid gamla inrotade föreställningar. Många människor tror på en allsmäktig, allestädes närvarande, allvetande Gud – utan något som helst fysiskt bevis. Samtidigt vägrar man tro på möjligheten att jorden besökts (och besöks) av utomjordiska intelligenser – trots att det finns mer som talar för detta. Många gör det onödigt svårt för sig genom att outtröttligt söka efter andra förklaringar än de enklaste, när man ställs inför oförklarliga fenomen. Och hur sned är inte bevisbördan? Kan man hitta någon acceptabel alternativ förklaring till ett oförklarat fenomen, så godtas det utan utan att behöva bevisas. Vill man hävda en icke accepterad förklaring (som utomjordisk aktivitet), ställs krav på ovedersägliga bevis.
Jag anser att med så många indicier som föreligger i det här fallet, kan dessa vara ett nog så starkt bevis för denna teori om människans ursprung och Guds identitet – särskilt när det inte finns några som helst bevis för motsatsen. Det finns ingen anledning att krångla till det när det finns enkla förklaringar. Dessutom finns det inget som säger att det ena utesluter det andra. Liksom kvantmekaniken idag börjar närma sig religionen, och religiösa och/eller mytiska verk visar sig innehålla vetenskapliga fakta, så innebär inte accepterandet av att de ”gudar” som omtalas i många gamla texter, är verkliga, fysiska varelser, att man måste helt förneka en andlig, okroppslig Gud – man kan tro på båda.
Min grundsyn är att allt är möjligt – och att var och en får ha sin tro. Teorin om Gud som utomjording är för många kontroversiell och svår att acceptera. Kanske är den också helt fel, men så länge inget med säkerhet bevisats, anser jag att man åtminstone borde vara öppen för alla möjligheter. Jag har inte ämnat att ge svar på alla de frågor som infinner sig när man studerar detta ämne, utan överlåter åt läsaren att själv fundera över möjliga svar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar