3.4.1 Kunskap

3.4.1  Kunskap

Mycket av den kunskap vi har idag om jorden, livet och universum är inte nya upptäckter, utan snarare nyupptäckta. Många arkeologiska rön har bevisat att forntidens folk hade stor kunskap inom många naturvetenskapliga ämnen, och även inom ingenjörskonst.

Enligt gamla källor i form av bevarade skrifter och myter var anunnaki/nefilim (eller andra överjordiska varelser) källan till all kunskap – eller vetenskap – på jorden. I Henoks bok finns t.o.m. en del av dessa ”himmelssöner” namngivna; ledaren Semjaza tillsam-mans med andra lärde människorna olika saker.[1]

Då dessa lärare var ”rymdfarare” förklarar det den särskilda känne-dom om astronomiska företeelser
som de uppenbarligen delade med sig av. De kunde utifrån sitt perspektiv (med erfarenhet från minst två planeter) tala om olika himlar. En Maoribön skildrar upplevelsen av att komma till en ny planet: ”Jag kommer, och en okänd jord ligger under mina fötter. Jag kommer, och en ny himmel vrider sig över mig. Jag
kommer, till denna jord och den är en fredlig viloplats för mig. O planetens ande! Ödmjukt överlämnar främlingen åt dig sitt hjärta till föda.”[2] Då himlens fenomen (sol, måne, stjärnor) hör till de mest oföränderliga begreppen, kan det för människorna knappast ha funnits underlag till tanken att det skulle kunna finnas andra himlar – om ingen talade om det.

Det har också visat sig att äldre astronomiska kunskaper är mer exakta än nyare. Beror det på att ”lärarna” inte fanns tillgängliga längre fram för att ge nya generationer en första­hands­kunskap?

Mahabharata avslöjar att man också kände till att universum är obegripligt stort: ”När man frågade Bhrigu om himlatältets mått svarade han: Oändligt är detta rum /.../ Men uppåt och allt vidare uppåt fyller flammande, självlysande varelser denna världsrymd, som inte ens gudarna kan mäta upp.”[3] Så stort att inte ens gudarna kunde få grepp om det – vilket visar att dessa gudar inte var allvetande och att det knappas var de som skapade universum.

I sumerernas version av hur solsystemet uppstod och hur det är beskaffat tilldelades gudarna en himmelsk
motsvarighet (planet), liksom de större romerska gudarna har gett namn åt planeter i solsystemet.[4]

Astronomiska upptäckter på senare år med bl. a. Voyager-program-met bekräftar också i stort sumerernas version av hur solsystemet uppstod.

På ett akkadiskt sigill från tredje årtusendet f. Kr. avbildas sol­systemet med solen i mitten omgiven av planeter. Denna planetkarta stämmer häpnadsväckande väl med vad vi vet om solsystemets planeter idag. En skillnad är dock att det avbildas en extra planet mellan Mars och Jupiter, samt att Pluto har placerats mellan Saturnus och Uranus. Vad gäller Plutos position i solsystemet så vet astro-nomerna idag att Pluto har en så excentrisk bana att planeten under vissa perioder korsar andra planeters banor och inte alltid är den yttersta planeten. Den extra planeten på den akkadiska kartan befinner sig i den zon där vi nu har asteroidbältet, och astronomerna anser det troligt att asteroidbältet utgörs av rester efter en sönder-sprängd planet.[5]

I ruinerna av biblioteket i Nineve har bland annat återfunnits en rund lertavla som tycks bestå av anvisningar för inflygning genom sol-systemet till Jorden. Inskriften består av geometriska figurer, siffor och ord som upprepas efter varann och inte bildar meningar utan tycks vara bara korta anvisningar för olika skeenden.

Det finns också en text från Nippur som anger avstånden mellan Jorden och Månen och de sex andra planeterna utanför Jorden.[6]

I Gilgamesch-eposet berättas om Enkidus flygtur: ” ... himlen dånade och jorden bävade och till slut kom
’solguden’ med väldiga vingar och grep Enkidu i sina klor”. Enkidu blev ”tung som bly i hela kroppen.” Hur kände människorna för flera tusen år sedan till de g-krafter som uppstår vid häftig accele­ration? Enkidu ger också en beskrivning av hur jorden ser ut från ovan.[7]

Varför skulle man behöva dessa data? Kunskapen om hur sol­systemet är uppbyggt och avståndet mellan planeterna, liksom också gravitationskrafternas inverkan, var naturligtvis av största betydelse om man ägnade sig åt rymdfärder. Men det gjorde väl ändå inte forn­tidens människor?

I en berättelse vill Ea låta Adapa (mönster­människan) uppsöka gudarnas boning i himlen och han uppmanar
Anus sändebud att ”bereda vägen till himlen” för Adapa. När Anu upptäcker detta vill han veta: ”Varför har Ea förklarat himmel-jorden-planen för en värdelös människa och upphöjt honom genom att göra honom en schem?” Den runda lertavlan är en sådan ”himmel-jord-plan”; en färdplan.[8]

Andra ”bevis” för flyg/rymdfärder ges i Henoks bok (skriven för 3000 år sedan), med en beskrivning av jordklotet sett från ovan och en exakt beskrivning av floder, berg, dalar och hav.[9]

För att göra sådana beräkningar som behövdes för rymd­färderna, krävdes också stort matematiskt kunnande.

Sumererna hade ett avancerat räknesystem, baserat på grundtalet 60 (sexagesimalsystem sammanställt av det världsliga talet 10, och det gudomliga talet 6), vilket gav möjlighet att multiplicera och dividera med miljoner. De räknade med kvadratrot och kunde upphöja i flera potenser. Det är det första kända räknesystemet och var ett positionssystem (ungefär som det vi använder idag). Spår av det sumeriska räknesättet finns kvar än idag, då vi delar in cirkeln i 360 grader, timmar i 60 minuter, minuter i 60 sekunder, ett dussin (= 60/5), 12 månader, 24 timmar, 1 fot = 12 tum, m.m. Tolv var alltså också ett viktigt tal. Bland annat var de stora gudarna tolv till antalet, (I vedas talar man om ”de tolv adjitas”), man räknade tolv planeter i solsystemet, liksom zodiakens tecken.[10]

Matematiskt kunnande behövs även i andra sammanhang – som arkitektur och annan ingenjörskonst.

 Att antikens folk var skickligabyggmästare finns många bevis på runtom i världen. Många av de byggnadsverk som finns bevarade utgör fortfarande ett mysterium vad gäller frågan om hur de åstadkoms. I Bibeln finner man ett flertal detaljerade anvisningar för olika byggnationer, och det talas också om ”mönsterbilder” som tillhandahölls av Gud. (se också avsnittet ”Teknik”.)

 I en babylonisk text, ”Skapelsens epos”, står det att ”gudarnas första portvalv” i Babylon byggdes av gudarna själva. Anunnaki fick befallningen: ”Bygg gudarnas portvalv ... Dess schem skall stå på föreskrivet ställe”. Anunnaki arbetade i två år och de ”byggde starttornet himmelshögt”. Människorna försökte senare bygga sitt eget starttorn (Babels torn) på samma ställe – Babili betyder ”gudarnas portvalv”[11] – och det var detta som föranledde Gud att säga: ”... detta är deras första tilltag; härefter skall inte bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.” (1 Mos. 11:6-7) Av någon anledning gillade inte Gud detta tilltag (se ”Guds personlighet”).

Till ingenjörskonsterna hör också kunskapen om gruvbrytning som man funnit bevis för. (mer om detta i avsnittet ”Människan”.) Enligt de sumeriska urkunderna var det gudarna som gav anvisningar om hur man framställer metaller. De undervisade även i konsten att odla korn.[12] Och i Bibeln framgår att det var Gud som planterade och skapade Edens lustgård, för att sedan överlämna den till människorna.

Det medicinska kunnandet visar sig bland annat i tredje Mosebok, kapitlen 13-15, där det ges anvisningar för hygien och desinfektion vid sjukdomar, vilket antyder kunskaper om bakterio­logi, som vi nu på 1900-talet har återuppväckt efter många hundra års glömska.[13]

Assurbanipals bibliotek i Nineve hade också en avdelning med farmaceutisk och medicinsk litteratur, som tyder på avancerat medicinskt kunnande, bland annat kirurgi. En text beskriver hur man opererar grå starr.[14]

Uppfinnandet av skrivkonsten (som både egyptierna och de sumeriska urkunderna ger gudarna äran av) möjliggjorde en ökning av människans kunskap och överlevnadsmöjligheter genom att minska risken för att gammal kunskap föll i glömska.

Skrivkonsten nyttjades inom allehanda områden. Bland annat förde man i Sumer noggranna räkenskaper för
handel och jordbruk. Annat som skrevs ner för att bevaras och föras vidare var ordspråk och musiknoter, liksom lagar, en biblioteks­katalog och den första bonde-praktikan.

I Sumer fanns de första skolorna, där man i början av det tredje år­tusendet före Kristus undervisade i konsten att läsa och skriva, botanik, zoologi, geografi, matematik och teologi. Den första två­kammarkongressen infördes också i Sumer, samt det första sökandet efter en världsfred. 2600 år f. Kr. genomfördes sociala reformer då man återinförde äldre tiders föreskrifter.[15]

---

[1] Kjellson/Mattsson, 1985

[2] Däniken, v. 1977:152

[3] Däniken, v., 1973:139

[4] Sitchin, 1995

[5] Sitchin, 1990

[6] Sitchin, 1990

[7] Däniken, v. 1974:68

[8] Sitchin, 1990:222

[9] Kjellson/ Mattsson, 1985

[10] Sitchin, 1990

[11] Sitchin, 1990

[12] Däniken, v., 1973

[13] Däniken, v., 1973

[14] Sitchin, 1990

[15] Sitchin, 1990