Hur ska det sluta? – Del 1

Det var en dag i januari år 27.394 f. Kr. vid en sjö någonstans i södra Europa. En ovanligt kall dag – det var ju inte värsta istiden, utan faktisk en lite varmare period – men solen sken åtminstone.
     Knirr satt i alla fall hellre nere vid sjön och frös, för Biggan var på det där extradåliga humöret då Knirr blev tvungen köpa nya stekpannor åt henne om han inte passade sig. Bulan på hans huvud från kvällen innan var fortfarande öm, men lyckligtvis hade stekpannan inte blivit alltför bucklig.
     Han satte sig på sin funderarplats där han brukade få sina bästa idéer. Medan han funderade kunde han ägna sig åt något banalt som att knacka till en flintyxa. När han hade knackat färdigt hade yxan fått en fin vass egg. Han kände på eggen och sedan svalde han stoltheten och gick in i grottan och bad Biggan om ett plåster.
     ”Ojdå, har du arbetat på egen hand?” sa hon utan nämnvärt medlidande. Hon satte i alla fall en klick kåda på skadan och band fast en bit näver med en mammutsena.
     ”Jag måste uppfinna bättre plåster”, mumlade Knirr och gick ut igen. ”... och isbroddar”, la han till då han halkade nerför slänten och kanade en bra bit ut på sjön. Isen knakade olycksbådande under honom då han hastigt kravlade tillbaks till stranden.
     ”Vad håller du på med?” Det var Knarr, Knirrs svåger, som hade bevittnat åkturen.
     ”Jag övar rodel ... ”, sa Knirr och tog sig upp på fötter. ”... inför OS.”
     ”Jaså? Men ska man inte ha nån sorts släde då?”
     ”Då är det väl ingen sport”, fnyste Knirr. ”Att ligga och huka sig i en burk.”
     ”Ishockey, det är sport”, sa Knarr. ”Har du uppfunnit skridskorna än?”
     ”Har inte fått tag i några lagoma mammutbetar än... ”
     ”Vi måste göra nåt åt dom där mammutligisterna! Dom smyger omkring här på kvällarna och snokar. Dom går på tå för att försöka luras, men jag känner nog igen spåren efter deras klumpfötter – jag trillade ner i flera av dom på vägen hit... ”
     ”Tror du dom planerar nåt jävelskap?”
     ”Det är väl det enda dom sysslar med.” Knarr huttrade till. ” Det är jädrans kallt idag! Vi borde smyga över sjön och slakta nån mammutusling, så kan Biggan sy skoteroveraller åt oss av deras feta skinn.”
     Knirr grimaserade. ”Då kommer hon att kräva att jag uppfinner en symaskin.”
     ”Jamen, gör det då.”
     ”Inte vill jag uppfinna såna där fruntimmersgrejer heller! Jag ska uppfinna saker för karlar, som motorsågar till exempel... ”
      ”På tal om det – hur går det med dina snarkningsproblem?”
     Knirr suckade tungt. ”Jag måste fortfarande sova i vedboden.”
     Knarr skakade beklagande på huvudet. ”Det är inte lätt att vara herre i sin egen grotta, med en fru som Biggan. Hon har ju varit min storasyster i hela mitt liv så jag förstår hur du har det.”
     Eftersom Knarr var så förstående så kände Knirr att han kunde anförtro sig åt honom. ”Vi går till bastun och tinar upp oss, så ska jag berätta vad mer hon har fått för sig... ”
     På vägen till bastun slank de förbi den hemliga pilsnergömman och försåg sig med varsin kagge mammutpilsner. De fick ha bastun för sig själva idag eftersom ingen av de andra gubbarna hade vaknat än efter pokerkvällen. Knirr och Knarr hade som vanligt förlorat varenda mammuttand redan efter första omgången och gått hem.
     När de fått upp värmen i bastun och hällt i sig nån liter pilsner, kände sig Knirr redo att prata.
     ”Det är inte bara för att jag snarkar som hon inte vill ha mej i sovrummet... ” började han.
     ”Jaha?”
     ”Hon säger att hon inte vill ha fler barn... ”
     Knarr såg helt oförstående ut. ”Men vad har det med saken att göra?”
     ”Hon påstår att om jag trängs med henne i sängen så blir hon med barn...”
     Knarr himlade med ögon. ”Så dumt! Det är ju hon som föder ungarna så hur kan du ha nåt med den saken att göra?”
     ”Precis! Men kvinnor ska ju alltid skylla allt på männen, hur långsökt det än är. Lyd ett råd från mej – gift dej aldrig!”
     ”Det skålar vi för!”
  
Några timmar senare, när veden och pilsnern tagit slut började magarna knorra efter mat.
     ”Vi går hem till mej och ser om Biggan har lunchen klar”, sa Knirr.
     ”Så hon låter dej komma hem och äta i alla fall?”
     ”Fattas bara! Det är ändå jag som drar hem maten till grottan.”
     ”Fast senaste jakten gav ju bara ett par sorkar... ” påminde Knarr.
     ”Det är inte så bara”, sa Knirr förnärmat. ”Hur som helst späder hon alltid ut det med en massa kålrötter, ärtor, nötter, dadlar, grankottar, spenat, lingonris och annan fruntimmersmat, så det är ganska otacksamt efter allt besvär jag har haft...”
     ”Men det blir gott i alla fall”, sa Knarr.
     Knirr höll motvilligt med. ”Jo, hon är bra på att laga mat ...”
     ”Så hon har några goda egenskaper i alla fall?”
      Knirr tittade förvånat på Knarr. ”Det är väl klart! Hon är min hustru, mina barns mor – hon är en bra mamma. Och så står hon ut med dej – till en viss gräns i alla fall – och bara det säger mycket om hennes goda smak och omdöme. Jag älskar henne innerligt!”
  
Så de gick hem och åt lunch.
  
”Sen kan ni väl gå ner på sjön och pimpla, så vi får nåt till middag”, sa Biggan medan hon stekte upp några rester av en mammutsnabel från höstens ovanligt lyckade jakt. Knirr och Knarr och de andra gubbarna hade lyckats överrumpla en mammut när den satt och kissade, men för Biggan hade Knirr berättat om en dramatisk kamp på liv och död där jägarna omringats av förtisju blodtörstiga mammutar med skarpvässade betar och förfärligt dålig andedräkt och som hela tiden trampade dem på tårna med sina klumpfötter. Hon hade låtsats tro på det, för hon var i alla fall nöjd med att få fylla frysen.
     Så med magarna fyllda av mammutsnabel och ärtor så satt Knirr och Knarr sedan på isen med var sitt pimpelspö och hoppades att isen skulle hålla.
     ”Varför känns isen så svag?” undrade Knarr. ”Den borde vara flera meter tjock så här års – vi har ju haft några tusen år av istid ändå.”
     Knirr tittade bort mot udden på andra sidan sjön, där mammutarna hade sin befästning. ”Du sa att mammutarna har snokat omkring här på våran sida av sjön. Förmodligen har dom gått över sjön för dom är för lata för att gå runt.” Så satte han sig upp med ett belåtet flin i ansiktet. ”Jag fick just en snilleblixt! Vi borrar världens största pimpelhål mitt på sjön, så trillar dom ner där nästa gång dom försöker smyga över!”
     ”Suverän idé! Men hur ska det gå till?”
     ”Vi kanske måste engagera alla gubbarna i jaktlaget. Vi får snacka med dom när dom vaknat.”
      ”På tal om det, så var det betydligt skönare i bastun än här ute.”
     ”Jag borde kanske inte ha uppfunnit pimpelspön... ” erkände Knirr.
     ”Det borde finnas varmare långkalsonger”, tyckte Knarr. ”Någon borde uppfinna Helly Hansen-underställ?”
     ”Det får vi nog vänta på tills Norge har töat fram. Det lär vara kilometertjock is i dom trakterna, så Hansen har flyttat söderut till varmare trakter där man inte behöver långkalsonger. Och... ”
     Knirr avbröt sig och blinkade till. Fyra isbjörnar gick just förbi.
     ”Oj!”, sa Knarr när isbjörnarna försvunnit västerut. ”Vart skulle dom?”
     ”Jag har hört att dom har börjat åka till Kanarieholmarna så här års – för att kalasa på turister... ”
     ”Jisses! Då ska jag inte åka dit, även om det är varmare där”, sa Knarr med en rysning.
     ”Nä, huvva! Fast det är visst ändå ganska populärt. Biggan pratar om det där. Fast dom som har råd åker istället till Thailand, för dit har inte isbjörnarna hittat än... ”
     ”Är det för dyrt för oss?”
     ”Ja, jag måste först se till att ha råd att renovera grottan, den börjar vara lite sliten. Och förresten vill jag nog inte åka dit heller, för... ” Han gjorde en konstpaus. ”... det lär finnas nån sorts mammutkräk där också... ”
     ”Nää!”
     ”Och då ska du veta att där är det så varmt, att mammutkräken inte har nån päls på sig, utan dom springer omkring spritt språngandes nakna... ”
     ”Nä, fy, vad äckligt!” Knarr fick såna frossbrytningar vid blotta tanken på nakna mammutar att han inte märkte att det ryckte i hans pimpelspö.
     ”Du har napp!” ropade Knirr.
     Knarr drog upp en mört.
     ”Den kan vi röka”, sa Knirr. ”Hoppas jag snart får upp nån också... ” Han satte på ett nytt bete av mammutspäck.
     ”På tal om röka”, sa Knarr. ”Hur går det med ditt nyårslöfte om att inte börja röka?”
     ”Det går utmärkt. Jag har låtit bli att uppfinna cigaretter.”
     ”Ja, det underlättar ju förstås. Det där med mer motion då?”
     ”Du såg ju att jag åkte rodel, eller hur ...?”
     ”Jag funderade ett tag på att börja åka slalom”, sa Knarr.
     ”Vi har inte uppfunnit skidorna än”, påminde Knirr.
     ”Nä, precis. Så då tänkte jag att jag skulle börja träna på gym, så jag var dit i torsdags.
     ”Jag ser då inte att du har fått några nya muskler”, retades Knirr.
     ”Jag har ju inte börjat träna än, jag var bara och kollade. Det kostar förstås ganska mycket. Men det verkar kul... ”
     ”Äsch”, sa Knirr. ”Gym är för veklingar som inte gör något riktigt grovarbete, som ger riktiga muskler.”
     ”Som du, menar du?” sa Knarr retsamt.
     Knirr blängde på honom, men kom inte på något dräpande svar så där i all hast. Så kände han att det ryckte i pimpelspöet. ”Oj, nu fick jag napp!”
  
Med var sin mört gick de upp till grottan.
     ”Får vi vara inne en stund?” frågade Knirr när han överlämnade fiskarna till Biggan. ”Det börjar bli kallt ute. Och mörkt.”
     ”Jag borde kanske gå hem till mej innan det blir alldeles mörkt”, sa Knarr. ”Jag vill inte råka ut för någon mammutligist i mörkret, dom har varken reflexer eller lyset på. Förresten, skulle du inte kunna uppfinna gatlysen?”
     ”Vi har ju inte har några gator” sa Knirr. ”Men en ficklampa kanske...”
     ”Jag skulle gärna vilja ha några snygga fönsterlampor”, la sig Biggan i samtalet.
     ”Men vi har inga fönster”, sa Knirr innan han hann tänka sig för.
     ”Nä, just det”, sa Biggan med bara en aning sarkasm.
     Knirr suckade. ”Ja, jag lovar. Jag ska uppfinna fönster nån dag. Till sommarn, kanske. Det är inte läge att börja göra hål i väggarna så här mitt i vintern... ”
     Biggan fnyste. ”Det har jag hört i några år nu.”
     Knirr flinade urskuldande. ”Vi har faktiskt istid... ”
     Biggan himlade med ögonen. ”Fast några lampor kunde ändå – eller kanske just därför – vara trevligt.”
     ”Det är mysigare med stearinljus”, sa Knirr. Fast det skulle han inte ha sagt, för nu såg han att Biggan började bli riktigt irriterad.
     ”Om dom var gjorda av stearin kanske! Istället för mammutspäck! Dom stinker och osar och jag måste skura taket och väggarna och allting för att bli av med stanken! Och ändå har jag blandat i rosenolja och apelsinskal för att det ska lukta godare. Jag har bakat pepparkakor för att skyla över mammutstanken. Jag gör allt för att grottan ska bli ett mysigt hem, fastän jag inte har några fönster att hänga upp gardiner och fönsterlampor i. Och inga fönsterbrädor har jag att ställa blomkrukorna på. Och det är så otacksamt att hålla på och städa och försöka göra fint, och så måste man göra om allt nästa dag igen. Och ingen hjälp får jag. Allt måste jag göra själv – städa, laga mat, diska, tvätta, snyta ungarna, baka pepparkakor... ” Biggan började snyfta.
     ”Men lilla Biggan”, sa Knirr. ”Om du lät mej stanna hemma nån gång... ”
     ”Så jag blev tvungen passa upp på dej hela tiden också...! Ut med er härifrån!” Och så förste hon ut både Knirr och Knarr på farstun och smällde igen dörren. Ja, hon skulle ha gjort det om det hade funnits någon dörr.
     Knirr följde Knarr en bit åt det håll han skulle.
     ”Oj”, sa Knarr. ”Hon har ett hetsigt – och ombytligt – humör.”
     ”Det kallas PMS”, sa Knirr.
     ”Det verkar jobbigt”, sa Knarr.
     ”Jo”, sa Knirr och kände på bulan från förra kvällen.
     ”Jag menar för henne”, sa Knarr. ”Det kan inte vara bra för blodtrycket.”
     ”Hon var till doktorn för ett tag sen... ”
     ”Vad sa han då?”
     ”Vet inte. Jag har hört att han slutat som doktor och börjat ägna sig åt lugnare sysslor som lejontämjning... ”
     ”Så vi är utan doktor nu då?”
     ”Om dom inte tar dit nån stafettläkare... ”
     ”Hm. Jag kanske skulle utbilda mej till doktor”, funderade Knarr.
     ”Det tar flera veckor”, upplyste Knirr.
     ”Ojdå, det har jag inte tid med”, sa Knarr besviket.
     ”Vad har du att göra då? Du är ju arbetslös...”
     ”Jo... Jag ska klippa mej. Och köpa träningskläder, om jag ska börja träna på gymmet.”
     ”Inte behöver man väl snofsa upp sig för det?” tyckte Knirr.
     ”Det finns en snygg tjej där... ”
     Knirr stirrade på Knarr. ”Har jag inte varnat dej?” sa han och hötte med fingret. ”Du har ju sett hur det är att vara gift... ”
     ”Jag hade ju inte tänkt gifta mej med henne... ”
     ”Nähä, ja, men då så... ”
     ”Om hon inte råkar bli med barn förstås…Fast jag förstår fortfarande inte hur sånt går till…”
     ”Det är en av kvinnornas bäst bevarade hemligheter”, viskade Knirr. ”Vi får bara vara glada att dom inte har kommit på hur dom kan utnyttja detta mot oss män.”
     ”Hur då”, undrade Knarr.
     Knirr kollade noga att Biggan inte var i närheten. ”Det är bara dom som föder barn – fattar du? Det är inte säkert att vi karlar har någon funktion för människans fortlevnad …”
  
På andra sidan sjön höll mammutarna på att bygga en snökanon av värsta kaliber. Med den tänkte de smyga över sjön och dränka grottfolket under fjorton meter snö. Sedan skulle de trampa omkring med snöskor och packa snön ordentligt. Och så skulle de ha party och dansa och prutta hela natten lång, och spela Barry Manilow-skivor så det dånade. Om någon människa skulle lyckas gräva sig fram så skulle han genast ångra sig och gräva ner sig igen.