Hur ska det sluta? – Del 10

Det var en dag i oktober år 27.394 f.Kr. vid en sjö någonstans i södra Europa. En fin brittsommardag då man skulle kunna passa på att tvätta fönster – om man har några. Men det hade inte Knirr, så han låg i hängmattan och snarkade istället.
     Han vaknade av att han trillade ur hängmattan och landade på den stinkande soppåsen som han tidigare varit på väg ut med, innan han kom på att han behövde en tupplur.
     Förvirrad satte han sig upp och grimaserade åt stanken. Hade hängmattan gått sönder, eller... ? Han tittade upp och blev knallröd och likblek om vartannat.
     ”Biggan!” ropade han och kravlade sig med möda upp på fötter, omtumlad av motstridiga känslor. ”Min älskade hustru, vad jag är glad att se dig!” Han försökte ge henne en kram men hon knuffade bort honom
     ”Du stinker”, sa hon och rynkade på näsan.
     ”Det... Jag ramlade på soppåsen”, började han förklara. Sen såg han på hängmattan och den var inte trasig. ”Var det du som tippade ut mej?”
     ”Är det din senaste uppfinning?” undrade hon och lät för en gångs skull inte helt missnöjd. ”Den blir skön för mej att ligga i nu när jag är höggravid.”
     ”Javisst”, skyndade sig Knirr att säga. ”Det var precis därför jag uppfann den... ”
     ”Inte för att du inte orkade tvätta lakanen så du kunde bädda rent i sängarna?” sa hon lite insinuant.
     ”Njmmh... ” Knirr rodnade en aning och visste inte vad han skulle säga utan att direkt ljuga.
     ”Jag såg högen med otvättat”, sa hon.
     ”Jag skulle ta itu med den när jag hade gått ut med soporna... och nu behöver jag nog tvätta det här förklädet också... ” sa han och luktade på det.
     Biggan la sig i hängmattan och suckade av välbehag. ”Jag är helt utmattad efter hemresan, jag hoppas verkligen att du kan klara dig en stund till utan mej, så jag får vila upp mej några minuter. Var är ungarna förresten?”
     ”Jaa... ” Knirr tittade sig omkring. ”Trotsig är ute och fiskar med Knarr, och Gnäll... är i jordgubbslandet.”
     Biggan tittade på honom med ett öga. ”Vad gör han i jordgubbslandet?”
     ”Gödslar.”
     ”Vad menar du?” Nu spärrade hon upp bägge ögonen.
     ”Jo, hmm... .” Knirr harklade sig. ”Alltså, blöjorna tog slut och... Titta inte på mej sådär, han trivs i jordgubbslandet – ibland hittar han till och med nån överbliven jordgubbe att tugga på och... Ja, inte för att han inte fått mat, men... som efterrätt... Jag ska gå iväg med soporna nu, dom här blöjorna stinker verkligen... ”
     Biggan satte sig upp i hängmattan, osannolikt snabbt och smidigt för att vara en höggravid kvinna. ”Säj att du har uppfunnit engångsblöjor”, sa hon oroväckande lugnt.
     ”Va?”
     ”Eller är det tygblöjorna du tänker slänga?”
     Knirr såg ut och kände sig som ett stort frågetecken.
     Biggans lugn började spricka i kanterna. ”Det är meningen att man ska tvätta tygblöjor”, sa hon sammanbitet, ”och återanvända dom.”
     Knirr blev fullständigt lamslagen av skräck; tänkte hon tvinga honom att tvätta dom där hemska stinkande tygtrasorna!
     Biggan hävde sig upp ur hängmattan. ”Jag får väl köpa nya då”, sa hon efter att ha övervägt saken. ”Jag orkar inte bråka om det. Det är väl detsamma att jag tar itu med att städa upp efter dej.”
     ”Jag är glad att du är hemma”, sa Knirr lamt och log lite försiktigt.
     ”Jag hade tänkt stanna borta till jul, men jag saknade ungarna, så igår morse jag bestämde mig för att gå hem.”
     ”Gick du hela vägen? Du skulle ha tagit bussen så hade det gått fort... are... ”
     ”Om du hade talat om för mig att du uppfunnit bussen, så... Men det har du väl knappast gjort, eller?” Nu var hon sitt vanliga sarkastiska jag.
     ”Nä, jag kom just ihåg det... ”
     ”Inte ens en tidtabell, kan jag tänka? En busshållplats kanske?”
     ”Jag har ju haft en del att göra med hushållsarbetet... ”
     ”Du passar i förklädet”, sa Biggan och gick in i grottan.
 
”Och vad har hänt här?” sa hon en stund senare, när Knirr kom tillbaka efter att ha slängt soporna och stärkt sig med en pilsner ur sitt hemliga förråd.
     ”Vad menar du?” sa Knirr och låtsades oförstående.
     ”Det verkar som om du har ägnat dig åt lite kreativ heminredning. Vilken inredningstidning hittade du den här stilen i?”
     ”Gillar du det?” frågade Knirr lite försiktigt.
     ”Hmmm”, sa Biggan och såg sig om. ”Den här nya öppna planlösningen. Man skulle nästan kunna tro att en mammut härjat här! Jag är inte säker på att jag gillar det.” Sen tittade hon på sängen som låg platt på golvet utan ben. ”Vad har du gjort med sängen? Är det för att du inte ska falla så långt när jag knuffar ut dej?”
     ”Bland annat... Och sen upptäckte jag att på det här viset behöver man inte städa under sängen och det sparar mycket tid och möda... ”
     ”Och varför är mattorna uppspikade i taket?”
     ”Dom blir mindre smutsiga där.”
     ”Och de röda köksväggarna?”
     ”Rött är uppiggande... ”
     Biggan drog med fingret på väggen och höll sedan upp fingret framför Knirrs ögon.
     ”Och så märks det inte lika mycket när ungarna slänger ketchup på väggarna... ” la han till.
     ”Hmmm. Men det nya runda badkaret är inte så dumt. Det gamla var lite trångt faktiskt, särskilt med min växande mage... ”
     ”Jo, precis. Jag tänkte att ett rymligare badkar kunde vara bra för dej... ”
     ”Fast sååå stort hade det ju inte behövt vara – det där räcker ju till en mammut!”
     ”Jaså? Nä, nu tar du väl i... ” sa Knirr oskyldigt.
     Biggan gick ut i hallen ”Och var är mitt draperi?”
     ”Vilket?”
     ”Det som hängde här. Den franska gobelängen som jag beställde från den där jätteexklusiva designerkatalogen i fjol. Säj inte att du har slängt den för då blir jag verkligen upprörd!”
     ”Nä, den finns kvar. Åtminstone delar av den... ” Han hämtade en tygbit som hängde bredvid spisen.
     Biggan ryckte till sig tygbiten och stirrade bestört på den.
     ”Den där biten använder jag till att torka av spisen när det kokar över... ” förklarade Knirr. ”Men jag ska genast tvätta den så blir den nog som ny... ”
     ”Och var är resten?” sa Biggan och hon lät ganska lugn, men Knirr kunde se, trots den bristande belysningen i grottan, att hennes ansikte hade fått en lite ljusgrön nyans.
     ”Jo, du vet dom där blöjorna som tog slut... ”
 
Vrålet hördes ända till andra sidan sjön och fick mammutarna att avbryta sin konferens för att lyssna på den sagolika kakofoni av skrik, vrål, illtjut och det omisskännliga ljudet av en gjutjärnstekpanna som med precision och kraft träffar skallen på en grottman – alltså de typiska ljudfenomen som kännetecknar ett äktenskapligt gräl. Mammutarna garvade så dom storknade och tvingades ta ett dopp i sjön innan dom kunde fortsätta konferensen som naturligtvis gick ut på att planera nya jävligheter.
 
Efter att Biggan talat om vad hon tyckte om det fördärvade draperiet och Knirr lovat henne en ny och ännu dyrare gobeläng, så drog hon med sig Knirr utanför grottöppningen.
     ”Och varför har du slängt mina rosenbuskar i en illa kamouflerad grop? Om det ska föreställa en fångstgrop så är den synnerligen illa placerad – det enda som lär trilla i den är ungarna, eller... ” Hon tog tag i Knirrs armar och tittade lite mer ingående på dom. ”Fick du dom där risporna när du drog upp buskarna eller när du trillade ner på dom i gropen?”
     ”Dom där risporna är inget jämfört med dom taggar som fortfarande sitter fast i baken på mej…” sa Knirr och hoppades på lite medlidande även om den nytillkomna bulan i huvudet inte direkt uppmuntrade den förhoppningen.
     ”Så du grävde en grop, slängde i mina rosenbuskar och föll själv i gropen. Tänk att jag inte blir det minsta förvånad... ”
     ”Det var inte jag som grävde gropen och slet upp rosenbuskarna”, sa Knarr. ”Det var... åpären... ”
     ”Vem?”
     ”Jo, alltså, jag beställde en såndär åpär för att få lite hjälp med hushållet och ungarna... Det var Knarrs idé”
     ”Jaså? Ja, min bror är väl heller inte känd för sin hjärnkapacitet. Nåväl, jag börjar förstå. En au pair - kvinnlig antar jag? Vad hade hon för meriter? Före detta bergsprängare? Terrorist kanske? Eller bulldozerförare? Men du gick väl bara efter utseendet kan jag tänka.”
     ”Hon var faktiskt inte särskilt snygg... ”
     ”Men hon var kanske bra på att hålla sängen varm?”
     ”Faktiskt knäckte hon den, det är därför den blev sådär, men... ”
     ”Så det gick med andra ord rätt vilt till. Jag hoppas bara att ungarna inte behövde bevittna det hela. Nu ska jag kontakta min advokat och begära skilsmässa och du kan omedelbart börja packa. Jag kommer att kräva att få allt du äger och har, vilket förstås inte är mycket, och stort underhåll till ungarna och mej. Och du får betala ungarnas terapi och renoveringen av grottan och jag kommer att begära ensam vårdnad och du får bara träffa ungarna när jag vill vara ensam med min nya älskare som är läkare och mycket smartare och stiligare och rikare än du.” Biggan började snyfta och snörvla.
     ”Men... ” sa Knirr, ”det var inte... ” Längre hann han inte innan han fick en ny omgång av gjutjärnsstekpannan. Men den här gången drämde hon till honom i baken och hans förhoppningar om att få hjälp med att dra ut rosentaggarna försvann lika snabbt och effektivt som taggarna förpassades till dom inre delarna av hans skinkor. Han samlade i alla fall ihop sig till ett heroiskt försök att reda ut missförståndet. ”Jag hade inte alls nåt ihop med den där åpären, jag lovar! Hon var förskräckligt ful och kollosalt fet och det som hände var att hon satte sig på sängen och... så var det med det.”
     ”Och det ska jag tro på?” Biggan var inte övertygad.
     ”Fråga Knarr, han är mitt vittne. Och alltihop är förresten hans fel, eftersom det var han som tipsade mig om åpärer... Men naturligtvis borde jag ha vetat bättre, så jag får väl ta på mig en del av skulden. Fast allt jag ville var att få lite hjälp eftersom jag rätt snabbt insåg att hushållsarbete och barnuppfostran minsann är betydligt mer krävande än jag kunnat ana. Och om något gott kommit ur denna prövning så är det väl att jag nu inser att jag inte har uppskattat dig tillräckligt för allt det enastående arbete du lägger ner på att ta hand om mej och ungarna och vårt hem och att jag verkligen borde... uppskatta detta mer... ”
     ”Menar du det?” sa Biggan och såg rörd ut. ”Så du var inte otrogen?”
     ”Aldrig! Hur skulle jag kunna? Du är den bästa, ljuvaste och vackraste hustru som en man kan ha! Och du får aldrig mer lämna mej.”
     ”Tja”, sa Biggan, ”men jag vill ha en ny gobeläng.”
     ”Du ska få två.”
     ”Så hon var inte så vacker då?”
     ”Hon var gräslig! Och dessutom helt värdelös vad gäller hushållsarbete – utom möjligen dammsugning, hon hade egen dammsugare och den var rätt effektiv... ”
     ”Hon råkade väl inte glömma den när du avskedade henne?” frågade Biggan hoppfullt.
     ”Tyvärr, den var inbyggd... ”
     ”Vad menar du?”
     ”Den där åpären... I själva verket var det en förklädd mammutusling... ”
     ”Vad!” Biggans tonläge gick upp i falsett. ”Släppte du in en mammutusling i mitt hem? Att ta hand om mina ungar? Mammutar ska stekas, grillas eller friteras och ätas med sötsur sås! Herregud, vilken au pair-förmedling anlitade du?”
     ”Det var faktiskt bara en annons som satt fastspikad på ett träd nere vid sjön och den dök upp precis dan efter att jag och Knarr hade suttit där och pratat om åpärer och... ” Knirr avbröt sig och tittade bort över sjön. Nu gick det upp för honom vad som hänt. ”Dom jädrans mammutuslingarna tjuvlyssnade på oss och bestämde sig för ett practical joke! Ååååå, vad jag hatar mammutar!”
     Biggan klappade honom tröstande på kinden. ”Skrattar bäst som skrattar sist”, sa hon. ”Snart är dom otäckingarna utrotade och vi kan överta deras strandtomter och bygga sommarstugor på andra sidan sjön. Och en nöjespark där man kan skjuta uppstoppade mammutar i rumpan med luftpistol.”
     ”Jag ska uppfinna luftpistolen på en gång”, sa Knirr. ”Nu när du är hemma igen så kan jag äntligen ägna mig åt det som jag är bra på, nämligen uppfinningar.”
     ”Gör du det, så tar jag hand om uppröjningsarbetet i grottan”, sa Biggan. ”Jag har nu insett att mina förhoppningar om jämlikhet i hemmet var en dåraktig dröm, förmodligen orsakad av graviditetshormoner. Vad vill du ha till middag?”
     ”Kåldolmar vore inte dumt.”
     ”Jag ropar när maten är klar.”
     ”Då går jag ner till sjön och uppfinner en stor båt, eller kanske en ubåt, för enligt den senaste väderleksprognosen så tar istiden slut om sisådär artontusen år och då kommer det bli stora översvämningar som dränker allt liv på jorden och bara dom med en rejäl båt kommer att överleva.”
     ”Jisses! Då måste du uppfinna flytvästar också.”
     ”Jag ska bygga en osänkbar båt så du kan vara lugn. Och den ska rymma hela familjen och din bror Knarr och några andra vänner. Och så ska vi ta ombord ett par av alla djursorter som vi vill ha kvar... ”
     ”Inga mammutar!”
     ”Absolut inga mammutar.”
     ”Och inga byråkrater.”
     ”Dom är svåra att komma undan. Dom ska ju ligga med i allt. Dom kommer att överösa oss med blanketter och regelverk om allt från byggnadslov till djurhållning och ungarnas skolgång och för att inte tala om hur stor båtskatt dom kommer att kräva, men... ”
     ”Du kan uppfinna en lek som heter kölhalning för dom... ”
 
Och på andra sidan sjön hade mammutarna precis byggt färdigt en jättestor vattenrutschbana och dom höll som bäst på med att byta om till badbyxor för att testa anläggningen. Den beryktade stora översvämningen skulle komma fortare än Knirr och meteorologerna kunde ana…