Hur ska det sluta? – Del 8

Det var en dag i augusti år 27.394 f.Kr., vid en sjö någonstans i södra Europa – en varm och solig dag, alldeles lagom för att bara slappa och göra just ingenting.
     Knirr och Knarr satt på stranden och tuggade kåda i godan ro. Knarr knackade visserligen på sin spjutspets av flinta som hade blivit lite slö vid senaste mammutjakten (han hade fastnat med spjutet i en stubbe och inte fått loss det förrän jakten var över). Och Knirr (som för övrigt hade tillbringat jakten med att försöka hjälpa Knarr att få loss spjutet) funderade som vanligt över framtiden och alla uppfinningar han skulle göra.
     ”Vet du vad jag uppfann i natt när jag inte kunde sova på grund av den vidbrända mammutsnabeln som gav mig magknip?” sa han.
     ”Nä, vad då?”
     Knirr tog en kvist från närmsta buske och började rita i sanden. ”Gissa”, sa han när han var klar.
     Knarr skakade på huvudet. ”Ingen aning.”
     ”En mobiltelefon!”, sa Knirr triumferande.
     Knarr såg ännu mer frågande ut. ”Vad ska man ha den till?”
     ”För att kommunicera, ju! Säg att du är på andra sidan sjön och jag behöver snacka med dig... ”
     ”För att varna mig för mammutarna som lurpassar?”
     ”Till exempel, ja. Då ringer jag på mobilen!”
     ”Så vi ska ha varsin då?”
     ”Självklart – alla ska ha en så man kan få tag i dom när det behövs.”
     Knarr sneglade över axeln både åt höger och åt vänster. ”Biggan också?”, viskade han.
     Knirr såg sig också om. ”Kanske inte nödvändigtvis hon... ”
     Knarr flinade förstående. ”Men när tänker du börja bygga dom då?”
     ”Tja, alltså, jag måste uppfinna några andra saker först – plast och metall och mikrochips och sånt... ”
     ”Det låter lite komplicerat.”
     ”Jo, det är nog ett projekt som ligger lite mer i framtiden”, medgav Knirr.
     ”Jaha. Så innan dess skulle du kanske kunna uppfinna något lite enklare, som till exempel en fiskkrok”, förslog Knarr.
     Knirr höjde ett ögonbryn. ”Vi har väl fiskkrokar redan.”
     ”Jo, men fiskkrokar med hullingar, tänkte jag – så fisken inte sliter sig så lätt.”
     ”Aha. Ja det kan jag väl fixa. Vilket material hade du tänkt?”
     ”Ben... ? Mammutbete…?”
     ”Varför inte metall? Det skulle hålla bättre”, tyckte Knirr.
     ”Du har ju inte uppfunnit metallen än”, påminde Knarr.
     ”Visstja. Okej, benkrokar med hullingar. När behöver du dom?”
     ”I morron.”
     Knirr nickade. ”Då fixar jag det i eftermiddag. I morgon tänkte jag uppfinna hjulet.”
     ”Hjulet? Vad ska man med det till?”
     ”Det behöver jag när jag ska uppfinna bilar och sånt.”
     ”Vad är bilar?”
     ”Tjaa… ” Knirr funderade på hur han skulle beskriva en bil. ”Det är liksom en plåtburk som man sitter i, och under burken är det då några hjul som trillar runt. Och så finns det en ratt och en gaspedal så man kan köra ifrån en mammut. Och så ryker det och osar om dom så man slipper känna lukten av mammutarna.”
     ”Så man ska ha dom för att komma undan mammutfisar då?”
     ”Till exempel. Men också för att ta sig fram fortare om man ska nånstans – för att ta sig till nån annan stad, eller så.”
     ”Men vi har inga städer”, påpekade Knarr.
     ”Det ska jag uppfinna sen, när vi har blivit fler människor. Och så vägar förstås, som bilarna kan köra på. I framtiden måste allt gå fort.”
     ”Vad är vägar?”
     ”Som mammutstigar fast bredare och asfalterade och med vita fartränder.”
     ”Fartränder?”
     ”Så att bilarna kan köra riktigt fort, ju.”
     Knarr så lite betänksam ut. ”Mhm, men då måste du uppfinna viltstängsel också, så man slipper krocka med mammutuslingarna som annars skulle springa kors och tvärs över vägarna hela tiden, bara för att jävlas.”
     ”Jamen, det är inga problem... ”
     ”Men är det inte farligt med bilar då?” undrade Knirr som fortfarande var lite tveksam. ”Du måste nog uppfinna lite regler för dom också. Till exempel att Knorr inte får köra när han druckit sju liter päroncider. Du kanske rent av behöver uppfinna alkolås.”
     ”Jag uppfinner alkoholfri cider”, föreslog Knirr. ”För det är inte bara som bilförare han är farlig efter sina sju päroncider… ”
     Knarr tvivlade på att det skulle fungera. ”Jag tror inte han frivilligt kommer att byta till den sorten”, sa han.
     Knirr nickade ”Du har nog rätt.” Så fick han en idé: ”Vi startar Anonyma Alkoholister och tvingar dit honom!”
     ”Men han är inte anonym”, påpekade Knarr och granskade sin tillknackade spjutspets.
     ”Vi kan låtsas att vi inte känner honom.”
     ”Ja, jo, det brukar jag göra ändå... ” Plötsligt fick Knarr syn på något tvärs över sjön. Ett gäng mammutar! ”Kolla där!” hojtade han och pekade.
     Knirr kisade över sjön. ”Var?”
     Knarr tittade undrande på honom. ”Ser du dom inte? Du borde uppfinna glasögon om du inte ens ser en hop fläskiga mammutuslingar.”
     Knirr gjorde en grimas och kisade lite till. ”Åtminstone en kikare kunde vara bra... ” mumlade han. ”Jo men, nu ser jag dom. Räcker dom ut tungan åt oss, eller vad?”
     Knarr skar tänder. ”Dom är så jäkla fräcka! Bara för att dom vet att det tar två timmar för oss att springa runt sjön. Du borde ta och uppfinna en snabb båt så vi kan överrumpla dom och komma tvärsöver sjön, då skulle dom... ”
     ”Men du”, sa Knirr. ”Det var ingen dum idé. Segelbåt eller motorbåt?”
     ”En motorbåt skulle förstås vara snabbare, men om vi ska överrumpla dom så är det nog bättre med en segelbåt som inte låter så mycket... Eller en ubåt, så vi inte alls syns!”
     ”Ingen ubåt”, sa Knirr som led lite av klaustrofobi. ”Men en segelbåt. Trä eller plast?”
     ”Trä är mer miljövänligt”, tyckte Knarr.
     ”Problemet blir förstås att övertala Biggan att sy ett segel, hon kommer säkert att kräva att jag uppfinner symaskinen ... Hmmm, jag får fundera vidare på det där…”
     ”Knirr!” hördes ett vrål. Både Knirr och Knarr stelnade i skräck. Det var Biggan förstås.
     Knirr vände sig om och tittade upp mot grottan. ”Vad är det älskade hustru?” ropade han försiktigt.
     ”Kom hit!”
     ”Det är nog bäst jag går”, sa Knirr och med hjärtat i halsgropen och skallrande knän knatade han uppför slänten.
     Knarr satt kvar i andlös bävan. Han kunde inte bestämma sig för om han skulle springa hem och gömma sig, eller om han skulle ingripa på något sätt.
     Två minuter senare kom Knirr hasande nerför slänten igen.
     ”Vad var det om?” frågade Knarr, som blivit kvar där han var därför att han var livrädd för Biggan och för darrig för att kunna springa hem. ”Hur många bulor blev det?”
     Knirr satte sig med en suck. ”Hon nöjde sig med att skälla ut mej”, sa han. ”Och tvinga mej att städa badrummet… ”
     ”Jag förstår att du hellre hade tagit ett par bulor”, sa Knarr medlidsamt. ”Vad var det för brott du hade begått då?”
     Knirr suckade igen. ”Jag hade glömt fälla ner sittringen på toan. Och så hade jag gjort slut på toapappret utan att sätta dit en ny rulle… ”
     ”Att du aldrig lär dej” sa Knarr. ”Du vet ju att hon blir totalt rabiat av sånt.”
     ”Jag får uppfinna ett självstängande toalock”, sa Knirr.
     ”Ja, gör det”, sa Knarr. ”Innan dess så tänker jag i alla fall aldrig gifta mig... ”
     ”Du kan bli homo-nånting”, föreslog Knirr. ”Om du inte redan är det...? Det är visst ganska populärt nuförtiden.”
     ”Nja”, sa Knarr och rodnade.
     ”Om det betyder att man slipper gifta sig, så är det väl rätt smart”, tyckte Knirr.
     ”Det är nog inte bara det det handlar om”, sa Knarr.
     ”Hm”, sa Knirr. ”När jag tänker efter, så har jag hört att en del av dom som är såna, vill ändå gifta sig. Hm. Då är det ju inget särskilt med att vara homo-vad det nu heter, eller?”
     Knarr skakade ihärdigt på huvudet. ”Det är bara nåt tramsigt påhitt.”
     Knirr funderade ändå vidare, för han hade för sig att det var nåt annorlunda med att vara homo-nånting. Och plötsligt klickade det till i hans skalle. ”Nu vet jag vad det var. Killar blir kära i killar och tjejer blir kära i tjejer – det är grejen!”
     Knarr låtsades först bli förvånad, sedan bestört. ”Det kan väl ändå inte vara tillåtet?”
     ”Jo, men jag tror faktiskt det är det”, sa Knirr. ”Så det är nog okej om du tänker bli sån. Fast lite konstigt är det förstås. Det kanske är en sjukdom?”
     ”Nä, jag tror att det är nåt man föds som”, sa Knarr. ”Och det är obotligt.”
     ”Bara det inte smittar, så… ” tyckte Knirr. ”Är du smittad tror du? Eftersom du inte vill gifta dej… ”
     Knarr rodnade. ”Nää. Jag behöver inte gifta mej, för jag har tänkt att bli popstjärna och ha groupisar istället.”
     ”Jaså?” sa Knirr häpet. ”Ska du sjunga sliskiga ballader, eller?”
     ”Tja…” Knarr började spela luftgitarr. ”Jo, jag knåpade ihop några rader igår kväll. Vill du höra?”
     ”För all del…”
     Knarr började sjunga: ”Jag är kär i dej, vill du bli min tjej? Vi kan ha det bra, och åka till ett spa. Krama och pussa varann och bada i en spann. För jag är kär i dej, så snälla säg ej nej.” Han spelade några avslutande ackord på luftgitarren. ”Vad tycker du?” frågade han.
     ”Jäkligt fjolligt. Men du rimmar rätt bra.”
     ”Jo, men det är sånt brudarna vill ha – fjolliga rim.”
     ”Ja, du har nog rätt.”
     ”Men farsan vill att jag ska bli fiskare som han.”
     ”Det ger åtminstone mat på bordet…”
     ”Men jag vill göra något eget, sa Knarr med känsla. ”Där mina speciella talanger kommer till sin rätt.”
     ”Jo, det är viktigt att man trivs med jobbet, annars kan man bli utbränd”, sa Knirr. ”Fast det kan man bli om man tycker det är för roligt också. Jag blir utbränd stup i kvarten.”
     ”Jag oroar mig faktiskt lite för framtiden…” sa Knarr.
     ”Du skulle bara veta hur stressad jag är”, sa Knirr. ”Det är så mycket jag måste uppfinna.”
     Knarr nickade förstående. ”Utvecklingen måste ju gå framåt…”
     ”Fast ibland undrar jag om det inte går för fort…” sa Knirr fundersamt.
     ”Du måste lära dig att prioritera”, sa Knarr. ”Och delegera – du behöver inte uppfinna allt själv.”
     ”Nä… Tror du nån idiot kommer att uppfinna atombomben?”
     ”Det är mycket möjligt…”
     ”Så då kanske jag ska låta bli att uppfinna pengar, om nu Biggan har rätt... ”
     ”Att pengar är roten till det onda? Ja, det kanske är bäst att du stryker pengarna från din att-göra-lista. Vad du hellre borde prioritera är att uppfinna en pilbåge.”
     ”En pilbåge?”
     ”Ja, så man slipper gå så nära inpå mammutarna, som man måste med spjuten.”
     ”Hörre du, det var smart av dig! Det gör så förbenat ont när dom jäkla klumpedunsarna trampar en på tårna. Vet du, jag tar itu med det i morgon – jag skjuter hjulet på framtiden. Men under tiden så står det ju några mammutar där borta och glor – vi kanske ändå skulle försöka åtgärda dom nu – det är inte säkert dom är kvar till i morron. Ska vi leta rätt på gubbarna och höra om dom vill kuta runt sjön och decimera den där flocken?”
     ”Ja… ” sa Knarr med ambivalenta känslor. ”Jag antar att vi måste göra nåt åt dom, och jag hatar verkligen dom lömska kräken, men… ”
     ”Då kan jag glädja dig och meddela att dom snart kommer att vara utrotade”, sa Knirr.
     ”Perfekt! Men… då rubbas ju näringskedjan och vilka otyg blir det då som får utrymme?”
     ”Byråkrater”, sa Knirr bistert.
     Knarr slog handen i pannan och stönade. ”Ånej, dom är ju ännu lömskare – dessutom torra och smaklösa!”
     ”Men man ser ju inte till dom så ofta ändå”, sa Knirr. ”Dom har ju en tendens att göra sig oanträffbara när dom har hittat på nåt elände…”
     ”Vilket dom gör hela tiden…”
     ”Och så har dom infört jaktförbud på sig själva. Vi kan tvingas bli kannibaler för att överleva.”
     ”Eller så uppfinner du McDonalds.”
     Knirr funderade. ”Vi skulle kanske försöka behålla några mammutar i alla fall…”
     ”Om du uppfinner kloningen så kan vi klona den dummaste och fläskigaste av dom i all evighet”, sa Knarr. Och så hittar du på ett sätt att utrota byråkraterna istället.”
     ”Det går inte”, sa Knirr uppgivet. ”Det är vetenskapligt bevisat att det är omöjligt att utrota byråkrater – dom gömmer sig i dammiga arkivskåp och klonar sig själva.”
     Knarr bleknade. ”Hu! Det är ju förfärligt – kolla jag får gåshud.” Han sneglade mot udden på andra sidan sjön. ”Visserligen är mammutar lömska och jag får mardrömmar av mammutjakt… men dom är goda, och det skulle sitta bra med en mammutstek i kväll…”
     ”Med rotmos…”
     ”Och stekt lök…”
     Knirr stönade av vällust. ”Say no more! Min mage knorrar redan.”
     ”Jag måste bara till apoteket och hämta ut mer ångestdämpande piller och sömntabletter”, sa Knarr. ”Behöver du nåt?”
     ”Jag har så jag klarar mig. Kila iväg du, så samlar jag ihop jaktlaget.”
     ”Dom sitter väl i bastun och spelar poker och dricker pilsner fortfarande”, gissade Knarr.
     ”Då kan det ju ta några dagar att få loss dom förstås. Men kom dit när du varit på apoteket.”

På andra sidan sjön förberedde mammutarna fnissande sammandrabbningen genom att trampa upp en rondell utan avfarter, att lura in människorna i. Och målade skyltar med varningar, förbud och fullkomligt missvisande hänvisningar, samt ”Mammutar har alltid förkörsrätt”.